Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 2

hästfötterna stundom färgades ända till hofskägget röda. Jag kunde ej tänka mig någon trakt af jorden jemförlig med Kentucky — och jag tänker så ännu: er att hafva tillbringattio eller tolf dagar hos Bill Smithers, fann jag det vara tid att byta om vistelseort, ty hans hus var Knappast stort mog för bams egen familj, och jag hade ingalunda lust att ligga någon till last. Följ: aktligen knöt jag in mina små effekter, kastade bössam på axelm, toz ett vänligt farväl af Smithers och hams hustru och begaf mi åstad för att uppsöka en vildmarkens nivarod vid mamn Joha Miller, fom bodde exsam omkring fyratio mil derifrån och som jag hoppades skuile blifva nöjd att i mig få ex agtkamrat. Jag fana snart ett en af de vigtigaste grenarne af skogsyrket, i ett okändt land, är köasten att hitta rätta vägen gerom vildmarkerna. Der funnos inga regelbumdnsa vägar fam skogen, utan. de voro alla afbrutna och ringskuraa af.en mängd gånrgstigar och vägar i alla riktningar. Somliga af dessa hade blifvit banade af nybyggarnes boskap och kallades deraf boskapsstigar, mer andra hade blifvit banade af de otaliga buffeloxarne, som här drifvit omkring i stora hjordar; alltifrån syndafloden till närvarande tid. Dessa kallades buffelepår och gesxomskuro Kentucky från ena ändan till dem andra, likt breda lazdsvägar. Spår af dem kunxa änan ses i ouppodlade trakter, eller djuptinpreglade i klipporna der hvarest dö passerat öfver em bergshöjd. lag var ea oerfaren -skogsbo; och svårliga förbryllad af alla dessa olika spår, var det mig omöjligt att hitta rätta vägen genom dexma jabyrint, Under detta mitt bryderi hörde jag stt aflägset brusande oeh dånande ljud; en astig skymning utbredde sig öfver skogen. Då jag upp osch mellan trädtepparae upp