Aftonbladet – 15 oktober 1855, sida 3

chef en, fråm hvars beslut både han osh karaera!ileds moten förblefro skiljaktige ?). Det vore således bäst att insändaren anställer by undersökning, för att skaffa sig säkra underrättelsers, ty hvad han hittills förskaffat lär icke förslå ). Eneilertid kunna vi, i afseende på artikelns 1:a punkt tillämpa ordspräkst: den enes ja är så godt som den andres nejv. Insåndsrens final lyder: Sanningsenligheten af insändaren (artikelförfattarens) omförmälda uppgift kan häraf bedömmas, likasom slutsatser deraf kunna dragas om trovärdigheten af insändarens (artikelförfattarens) öfriga uppgifter.s Med åberopande af hvad ofvan anfördt blifvit iafseende på första punkten, bshöfver författaren, i afseende på andra punkten i artikeln, eller rörande de orimliga aflöningsprinciperna hos bemälde chef, och följderna deraf, opålitlighet hos tjenstemän och bevakning samt oerhörda oordningar; endast pminda sina läsare, att härvid voro anförda fakta, och jemväl fakta passerade under ällmänhetens ögon såväl nära och inom hufvudstaden, som ned i landsorten, hvilka i allmänna tidningarne redan blifvit detaljerade ur offentliga bandlingar. i Då således insändaren ä sin sida jemvål i trots af fakta iete vill medgifra någon sanningsenlighet i författarens srtikel; men artikelförfattaren; ä sin sida, jemte det han klandrat;, villigt erkänt den äfgångne chefens förtjenster i afssende på fångvården och uppgifvit nägra af dem; så kan artikelförfattären lugnt öfverlemna åt hvarje opartisk domare att afgöra, hvilkendera (insändaren eller artikelförfattaren) som står billighet och sans närmast äfrensom buruvida artikelförfattaren (icke känd som insinuatör — —) haft till afsigt låga insinuatiener eller — en nödvändig-ock snar rättelse af missförhållanden, högst vådliga till sina följder. 3) Se fångvårdsstyrelsens protokoll den 2 Dec. 1851. ) Skulle insändaren mena något annat beforåringsärende än författaren, vore bäst att anföra det. Det minskar ieke antalet fakta, — — Vid tillsättning af en kammarskrifvaresyssla inom sjeifva styrelsen voro skälen till beslutens skiljaktighet från båda ledamöterna så lakoniska, att de skulle kunna innefattas i frasen: sic volo, sic jubeor; men dessa befordringar höra ej hit.