Aftonbladet – 12 oktober 1855, sida 2

stryker bastionen n:r 3; men slutligen måste de kl. 2 e. m. vika undan för fiendens till antalet öfverlägsna massor, hvilka oafbrutet ryckte upp, på höjderna, och drogo sig undan bakom Korniloffbastionen. Striden på denna sträcka mellan grafven och bakre vallen fortgick länge med: envishet och häftighet; ienden; talrika kolonner försökte flera gånger bortdrifva våra trupper, men blefvo ständigt. tillbakaslagna med bajonetter. Samtidigt med anfallen på bastionerna h:f 2 och Korniloff anföll fienden äfven batteriet Scherwe och bortträngde dervarande jägarregementet Mikael Nikolajewitsch, hvilket. drog sig tillbaka till 4-kanonbatteriet, som Leskjuter bastionen n:r 3. Till batteriet Scherwes försvar afskickades dit på general EKruleffs befallning Kostrowska jägarregementöt, som uppställde sig på andra sidan om andra försvarslinien bakom det anfallna bätteriet. Sedän fienden besatt den igengrusade grafven till dettz batteri, sköt han genom skottgluggarne utan att rycka fram längre. Kl. 12 på middagen rusade engelsmännen, i bruten slagordning, understödd aäf stora reserver, mot den framskjutande vinkeln på bastionen p:r 3. Regementet Wiadimir, som i början. tillbakaträngdes men snart understöddes af regemöntena Kamitschatka och Jakutsk, trängde med bajonetten mot fienden och förjagade dem af engelsmännen, som redan vorö uppe på bröstvärnet, och påtände faschinerna påskottgluggarnes sidor. Generallöjtnant Pawloff, som väntade ett nytt anfall af fienden mot bastionen n:r 3, förstärkte dem med regementet Selenginsk, som stod i reserven. Fienden förayade anfallet mot. bastionens utskjutande vinkel, men blef åter tillbakaslagen af regementet Selenginsk under öfverste Mesenzoff, som under detta anfall dödades. Ett tredje anfall af fienden blef med samma framgång afslage som de begge förra. En del af fienden uppställdö Big i grafren, hvarifrån han öppnade en haftis gevsrseld, 48 frivilliga af regementet Wladimir kastade sig ned i grafven under befäl af fänrik Dubrowin och bortdrefvo engelsmännen. Mot högra hälften 2f försvarslinien inskränkte fienden sig till en början till en häftig kanonad, Kl. V, 3 e. m. störtade en tät kedja af. jägare ur främre löpgrafvarne mot Bjälkin-luaetten, Bakom kedjan framryckte täta kolonner, till en styrka af 19,000 man. från de fientliga löpgrafrvarne på venstra branten af dalgången och nedstego hastigt uti denna; men mottagna af en kartescheld från Bjälkin-lunetten, batteriet Butakoff, bastionen n:r6 och batteriet Schernajakin, blefvo de förjagade och vände. sig till de trupper som under tiden stormade fram mot den utskjutande vinkeln af bastionen n;r 5. De kolonner, som rusat fram mot bastionea n:r 5, uppnådde grafven i trots af den stärka kärtesehoch gevärselden och började redan klättra uppför bröstvärnet, men podolska jägarregementets anförare, öfverste Alennikoff, förde reserven mot de anfallande, förhindrade dessa fråa att komma upp på bröstvärnets spets och jagade dem tillbaka mei bajonetten ned i grafven. Vid samma tid, då fienden förjägades från 5:te bastionen och återvände till sina löpgrafvar, kastade sig nya trupper, som ryekte fram ur sina approcher framför reduttea Schwarz, häftigt ned i reduttens graf och mot dess bröstvärn. Fiendens anfall mot fronten och venstra sidan afslogs med gevärsoch kartescheld; på högra sidan lyckades fienden bestiga bröstvårnet och intränga in eti redutten. Andra bataljonen af regementet Schitomir trängdes undan till venstra sidan, der ett haftigt haundgemöng uppstod: Dä generalmajor Kruleff, som förde befälet på första afdelniogens venstra flygel, bemärktö fiendens framgång på denna punkt, skickade han tvenne bataljoner af regementet Minsk till bjelp. På samma gårg störtade regementet Jekaterinenburgs anförare, dfverstelöjtnant Wereffin, in nti redutten. med två af sina närmast stående kompanier, sedan han förut besatt hälvägen mellan bastionerna 4 och 5. Genöraladjutant Osten-Saeken, som just kom till försvarsliniens första afdelning då fienden anföll redutterna Bjälkia och Schwarz, var sjelf äsynavittne till bans förjagande. Da fientliga trupper, som voro samlade till anfal mot första linien, måste för den kraftfulla karteschoch gevärsellen draga sig tillbaka till sina löpgrafvar och förnyade icke vidare anfallet. Öfverbafälhafraren kom till andra förskansningslinien midt emot Malakow-kullen, ech dä han såg att kullen var besatt af stora massor fransmän, bakom hvilka stodo starka reserver, öfvertygade han sig om att bsstionen Korniloffs återtagande skulle hafva kostat ytterligare stora offer; och ssm han dessutom redan beslutat utrymma staden, så beslöt han na att begagna sig af stormningens afsläende på alla öfriga punkter och sf fiendens trötthet för att obehindradt kunna verkställa denna i högsta grad svära operation. För den skull bafallde han generallöjtnant Schepsleff att icke vidare anfalla bastionen Korniloff, utan endast hindra fiendsn från att ryeka ut i stadön, i det han intill nawtens inbrott försvarade de förstörda byggnaderna på Malastows norra sluttniog. På detta sätt blefso alla den till antalet öfverlågsna fiendens anfall på fem af försvarsliniens punkter, i trots af dena stora förödelsen på våra förskansningar, afslagna genom besättningens kraft och tapperhet. Besättandet af Mualakowkullen, den enda punkt på hvilka de anfallande rönte framgäng, var följden af fiendens utomordentliga öfverlägsenbet — han dirigarade nemligen emot denna punkt 30,000 man, — äfvensom af bakre delens af Malakows ofördelaktiga lsge, hvilket till det yttersta försvårade hvarje angrepp på denna position från stadssidan.s Dan öfriga delen af rapporten innefattar blott uppgifter på ryska förlusterna denna dag: dödade blefvo 4 stabsofficerare, 55 officerare, 2,625 soldater; sårade blefvo 26 stabsofficerare, 206 officerare, 5,826 soldater; kontusion erhöllo 9 stabsofficerare; 38 officerare och 1,139 soldater. Öfverbsfälhafvaren för den till Mindre Avien detaseherade armen, som ock kallas Kaukasiska hären, generaladjutanten Murawjew, rapporterar d. 16 September från lägret utänför Tschawtlik-Techai att kejsarens höga namnsdag firades genom en lycklig kävallerifäktning, hvari kossacker, milissoldater och dragoner under anförande af generallöjtnant Kowalewski follständigt skulle ha sprängt ett fientligt detaschemeant af 1,500 man reguliert kavalleri, ungefär 1000 baschibosucks och lere hundra afsutna Kavallerister med 4 bergkanoner. Befälhafvaren för detta deta;chement, Ali Parcha, en gammal och tapper general som tagit del i många af de krig som turkarne på sednare tider fört, blef tasen till fånga jemte 1 officer och 45 man. Såsom byte togos: I fana, 2 standarg4 bergsanoner, 68 krutoch 55 patronkistor, lägret och mycken egendom, hästar och vapen. Tursarnes förlust uppgifves till 4,000 man. Striden tillgick på följande sätt: Genersaladjutanten Murawiew erfor att i Olta och Penjaka betydliga provisionsförräder voro samlade, och utt turkiska trupper, som kommit frän Erzsrum, stodo Peujaka och Panshrut, för ätt bryta sig igenom pä vägea från Ardahan till Kars. Han afsände deröre under natten emellan den 9 och 10 Okt. ett deasehement infanteri och kavalleri med 20 lätta kawoner och 8 raketstafvar, under befäl af generallöjtvant Kovalewski, som erhöll befallning att språnga len vid Penjaka stående fienden ech öppna den derirån öfver Panshrut och Sandschak Gel ledande väven till Kars. Efter en forcerad marsch af 70 verst ipphann värt kavalleri i byn Penjaka det fientliga latacoehamantat. tom stad under bhbafäl af 8 näsehar