Aftonbladet – 9 oktober 1855, sida 2

RA AT RETe MARSAME p MSE Se ska betydliga afståzdet af omkring 30 mil och derutöfver i rak linie kunde kanonaden höras och förorsakade hos allmogen någon ord samt otålig längtan efier postens ankomst. Sverges yngsta historiska minnen. (Minnen ur Sverges nyare historia, samlade af B. v Schinkel, öfverste, f. d. adjutant hos konung Carl XIV Johan, författade och utgifne af C. W. Bergman. Sjette delen. Carl Johan och hans tid (1810—1812.) Vv. Huru författaren af bMinnena, kunnat föreställa sig att hans granna, sanningsstidiga teckning af. Carl.Johanspersonlighet, regentvärde och egenskaper som menniska. och statsman skulle ett ögonblick kunna få gälla, och att den icke skulle framkalla en allvarlig och samvetsgrann kritik, som af aktning för den historiska sanningen genast bortskrapade panegyristens: tjockt påsmetade förgyllning, vittnar om en enfald och förblindelse som verkligen öfverstiger alla begrepp. Förtattaren tycks hafva. skrifvit iden fromma inbillningen att han skulle kunna göra en myth af Carl Johans historia och hafva frihet att behandla sitt ämne på sagodigtarnes manr. Men vi lefva uti ett kritiskt och ej uti ett mytiskt tidehvarf, då inbillningskraften skapar gudar och halfgudar; Och om än döden bortryckt de allra fleste af de högre embetsmän gom under Carl Johan såsom kronprins: och konung lade hand vid allmänna ärenden, så lefva likväl ännu så många som stodo med dessa i närmare, förtrolig beröring och hade tillfälle att sjelfve på nära håll se huru allting behandades; att den historiska kritiken ingalunda är i förlägenhet eller saknar utvägar att häfda sanningens rätt och framställa så händelser som personer i deras verkliga skepnad. s Under det att Minnenas författare, ännu alldeles bortkommen i sina illusioner, skildrar Carl Johan såsom de första åren efter sin hitkomst utöfvande på alla dem som kommo honom nära, en verklig förtrollningsmakt genom lysande snillegåfvor och öfverlägspa statsmannaegenskaper, så var likväl verkliga förhållandet tvärtom sådant, att han sjelf innan kort hade skingrat alla illusioner hvaraf den franska revolutionsgeneralens och kejserliga marskalkens namn vid hans ankomst till Sverge var omgifvet, och detta så fullkomligt att icke en gnista. deraf återstod. Författaren har sjelf anfört ett tänkvärdt yttrande, också af oss i det föregående äberopadt, till Carl XIII af den försigtige och loyale excellensen gr. Essen innan kronprinsen ännu hade gjort sitt intåg i Stockholm, hvilket bevisar huru hastigt det gick med skingrandet af denna nimbus. Men de som haft tillfälle att-höra omdömena om Carl Johan två, tre och fyra år derefter, af personer som med honom hade såsom embetsmän att göra kunna intyga än mera derom. Generalauditören Noreus (sedermera justitierådet), tjenstgörande såzom föredragande under riksdagen i Örebro 1812, eller just vid den tidpunkten då Minnenas förfettare skildrar Carl Johan såsom uti aanith af anseende och tjusningsmakt, gaf uti ett bref, skrifvetunder riksdagen till en nära vän och embetskamrat (ett bref som icke blifvit, en hemlighet), en så mörk karakteristik af kronprinsens regentegenskaper, att Minnenas författare sannolikt gör korstecknet näpsham får höra den; — och likväl var framlidne justitierådet Norus, såzom ännu alla lefvande som kände honom kunna intyga, en man med ljust hufvud, skarp urszkilning och stor lefnadsoch embetsmnnaerfarenhet och stod hvarken som Gustavian eller 1809 års man uti några patrtiförbindelser som Iunde förvilla hans omdöme eller göra det. skäligen misstänkt för ensidighet. I enahanda, från alla partirelationer skilda läge befann sig också Wirsån, hvilken såsom statssekreterare från 1811 till. 1816... och genom sin. befattning under fälttågen 1813 och 1814 hade stått Carl Johan så nä a, Och sommaren 1817 yttrade doek Wirsen (då president i. statskontoret) under ett samtal om allmänna ställningen med en person, den han omfattade med vänskap och förtroende, följande djupt betydelsefulla ord. om Carl Johan, då ännu blott kronprins: Vänta icke något godt för Sverge så länge han lefver, men vi skola hoppas på hans sons. Men att här upprepa flera omdömen och karakteristiker öfver Carl Johan af män sådana som Wirsen, Ruuth, Suchtelen, Nordin, -Mannerheim, Björnstjerna, Wetterstedt, G.: Lagerbjelke, Schwerin, Edelcreutz, Arnell, Tibell m. 1., skulle dels blifva för vidlyftigt, dels icke vara på sitt. ställe i en tidningsartikel; ty de böra berättas rmed de omständliga-dealjerna som borga för deras trovärdighet; och såsom vi förmoda, komma de ej heller att för historien gå förlorade. Det kan vara tilläckligt att här anföra, det den om Carl Jolans regentegenskaper hos åtskilliga betylande personer stadgade öfvertygelsen slutlisen väckte hos dessa efter 1838 års händel