Aftonbladet – 5 oktober 1855, sida 3

litet moln på horisonten, så ser raan den försigtige engelsmannen helt misstroget våga sig ut med ett paraply i hand. Fransmannen har en beundransvärd förmåga att vända alla småseker till sin fördel. Ingen kan vara elegant och lysande för bättre pris; ingen behöfver så litet penningar för ait vara lycklig. Han använder ett slags förgyllning i sitt lefnadssätt och hamrar hvarenda gvin till. bladguld. Engelsmannen deremot är slösande i sina vanor och nöjen. Han värderar allting, vare sig nyttigt eller prydligt, efter hvad det kostar. Han gör ej afseende på ytan, blott saken är solid och komplett. Allting hos honom går grundligt till. Hvad han än må visa, kan. man alltid vara säker om att det inre motsvarar ytar. Fransmannens boning är, liksom han sjelf, öppen, glädtig och bullersam. Han bebor ena delen af ett stort hotell, med vida portar, stenlagd gård, en rymlig, smutsig stentrappa, och alla våningar uthyrda åt olika familjer. Allt är huller om buller. Han är godmodig och talsam med sina tjenare, söllskaplig med sina grannar och artig mot hela verlden. Hvar och en har tillträde till honom sjelf och hans rum; till och med hans sängkammare är tillgänglig för besökande, i hvad tillstånd af oordning den än må vara; och allt detta kommer sig icke af någon särdeles gästfrihet, utan af denna meddelsamma vana som är rådande i hela hans karakter. Engelsmannen deremot förskansar sig inora ett nätt stenhus, som han har alldeles tör sig sjelf; stänger porten; sätter sönderslagna buteljer utmed murarne, lägger räfsaxar och rännsnaror i trädgården; döljer sig bakom träd och fönatergardiner, njuter af sitt lugna och sin enslighet och tyckes hågad att slideles utestänga buller, dagsljus och sällskap. Hans boning, liksom han sjelf har ett förbehåll