Aftonbladet – 5 oktober 1855, sida 3

tioner äro lika två trådar af olika färg — hoptrasslade, men aldrig förblandade. I sjelfva verket representera de en oafbruten antites och tyckas sätta sin ära uti att vara olika hvarandra; dock har hvar och en sin särskilda förtjenst som skulle berättiga dem till hvarandras högaktning. Fransmännnes förståndskraft är hastig och verksam. Den banar sig väg till ett föremål med blixtens hastighet, uppfattar en sek genast från den rätta sidan, och dess slutsatser äro vaxligtvis träffande. Hos engelsmännen är den deremot mindre hastig men mera ihärdig; icke så snabb, men bestämdare i sina slutsatser. Fransmännens liflighet och rörlighet sätter dem i stånd att finna njutning uti omvexlande intryck. Deras tal och handlingar äro mera ögonblickets impuls än en följd af eftertanka och besinning. Derför äro de också mera sällskapliga och meddelsamma — mera roade af sällskapslifvet och publika nöjen. En engelaman är mera betänkt i sina vanor. Han lefver i sin egen tankeverld och förefaller mera oberoende och sjelfständig. Han älakar lugnet i sina egna rum; men äfven utomhus skapar han på sätt och vis genom sin tystnad. och återhållsamhet ett alags enslighet omkring gig — han går försigtig och ensam och så till sägandes igenknäppt både till kropp och själ. Fransmännen äro store optimister: de uppfånga hvarje glädje i flykten och njuta af de flyende nöjens. Engelsmannen är nära att försumma det närvarande goda för att hålla sig i beredskap mot ett möjligt ondt. Huru tryckande motgången än må vara, låt blott solen visa sig för ett ögonblick, och ut skyndar den qvicksilfverartade fransmannen ihelgedagsdrägt och helgedagslynne, glad som en fjäril, liksom hade han beständigt solsken; men lit solen stråla aldrig så klart, och der blott synes ett