skriften liknas vid ett fruktsamt vinträd, har öfverhopat honom med en hel familj älskvärda döttrar, som hänga i klasar omkring bonom, färdiga att afplockas vid första tillfölle. Man ser honom sällan ute utan att hafva en af dem häsgande vid hvardera armen, som småler åt hela verlden, medan hans egen mun, likt en doggs, är neddragen på ömse sidor, liksom med ett hemligt knorr öfver allt som omgifver honom. Han kläder sig troget efter engelska modet och släpar omkring i höga damasker och bredskyggig hatt, medan hans döttrar nästan skyla honom med plymer, blommor och franska hattar. Han försöker bibehålla en atmosfer af engelska vanor, tänkesätt och fördomar och införa en likhet med London midt i sjelfva hjertat af Paris. Han tillbringar sina morgnar med att läsa tidningarne hos Galignani, der han utgör en medlem af ett sällskap omtuggare som läsa om samma artikel ett dussin gånger i ett dussin olika blad. Vanligtvis äter han middag i sällskap med några landsmän och har, som det heter i England, 2 comfortable sittings efter måltiden, då de dricka vin, diskurera öfver nyheterna i engelska tidningarne, och magelfara franska karakterer, Frankrikes hufvudstad och franska revolutionen, slutande med ett enhälligt loftal öfver engelsk sedlighet, engelsk kokkonst, Englands rikedom, Londons storhet och fransmännens otacksamhet. Aftnarne tillbringar haa för det mesta på en engelsk klubb, hvarest man får engelska tidningar. Någen gång, men ej ofta, locka honom hans döttrar på spektaklet. Han för. aktar franska tragedien, såsom allt för högtrafvande och bombastisk, Talma såsom en öfverdrifven svärmare och Duchesnois såsom allt för bullersam. Det är väl samntatt han ej är tillräckligt förtrelig med språket, för att