skex, och stannar alltid för att hafva ett litet badinage med henne en passant. Han gör sina regelmessiga promenader på Boulevarderna och i Palais-Royal, der han ställer sin klocka efter golvisaren. Han har sin dagliga förlustelse i Tuillerieträdgården, vid att träffa ex hop dagdrifvar-veteraner liksom han sjelf, hvilka när de mötas tala ungefär om ett och detsamma, Han har varit närvarande vid alla förevisningar och nöjen i Paris ista femtio åren, har varit vittne till revolutionens stora tilldragelser, konungens och drottningems afrättning, Bonepartes kröning, Paris intagning och Bourbonerras återställande. Allt detta talar han om med en teaterrecensents köld; och jag undrar om han ej varit lika road af så väl det ena som det andra, icke genom någon medfödd smak för oroligheter, utan endast af denna omiättliga hunger efter skådespel, som råder bland denna hufvudstads invånare. Jag har med stort röje åsett en komedi, der en af dessa systematiska gamla dagdrifvare framställes. Han beskrifver i en sång sin hela dags obetydliga sysselsättningar och går till sängs lycklig i tanka på att nästa dag skall bli ett noggrannt upprepande af samma rutin — Je ma esucha le soir, Encehantö de pouvoir Recommeneer mon train La lendemain Matin.