operadansös, piruettersede i styfkjortel, och hvilken helt nyligen dog vid hög ålder. I ena hörnet af taflan är irstucket ett recept för rheumatism, och under dem står ex länstol. Vid fönstret har han en liten papegoja för sitt nöje, då han är inomhus, och en liten mops som följer honem på hans dagliga promenader. Just nu, medan jag skrifver, går han öfver gården för att begifva sig ut. Han är klädd i sin bästa ljusblå rock, och ämnar sig utan tvifvel till Tuilerierna, Håret är klädt i gamla stilen, med pudrade lockar vid öronen och stårgpiska. Hans lilla hund trippar efter honom, ibland på fyra, ibland på tre ben, och ser ut som om hans benkläder vore för trånga åt honom. Nu stannar den gamle berrn, för att utbyta några ord red en gamsmal god vän som bor i entresoln och nyss Återkommit från sin promenad; nu taga de hvar sin pris snus; nu draga de fram ofantliga, röda bomullssäsdukar — snusflaggor som de kallas — och snyta sig mycket högjudt. Nu vända de sig om och göra anmärkningar öfver sina båda små hundar, som nålla på att utbyta sin morgonhelsning; nu skiljas de, och min gamle vän stanmar för utt vid förbigåerdet säga några ord åt portvaktareny hustru; ooh nu skyndar ham bort amt fördrifver dan återstående delen af dasen ute i staden, Ingen är så metodisk gom en fullkomlig dlsgdrifvare, och ingen indelar sin tid samvetsgramnare äm den som aldrig gör mågon ytta. Den ifrågavarande gamle herren har en pestämd timma då ban stiger upp och då han akar sig framför en liten spegel, upphängd nidt emot fönstret. Han går ut på en viss imma hvarje morgon för att intaga sitt kaffe ch sin simlay alltid på. samma scafös, der an läser tidaingarre. Hanvär ensatändig beBadrare af fruntimret, som presiderar vid di