Aftonbladet – 5 oktober 1855, sida 1

STOCKHOLM, den 5 Okt. Redaktionen har emottsgit en ytterligare insänd artikel rörande den Törut i bladet afhanådiede frågan om rättighet för tjenstemän i statens embetsverk att förena flera befattdingar i särskilda verk. Insändåren, som fortfarande yrkar denna grundsäts, ätminstöhe hvad beträffar de lägre tjensteinafinägraderna, anför såsom exempel på inkonseqvens i detta hänreende, att innebafvare af statens högsta värdigheter ej sällan tilika innehsafva andra, med till och med särskilda löner, gratifikatioer el!er arfroden förenade bisysslor tllör förordnar der; och man kan icke neka till att de:sa cxom; ro icialigen slående för ca egering som förfar så strängt med afseende 4 de lägre tjerstemännen och förbudet för lessa att bekläda dubblx tjerster. Utan tvifgel bör likväl det nuvarande missbruket beträffande de högre embetsmännen afskaffas, såsom särdeles olämpligt, utan att det deraf nå följa att det är lämpligt att inom lägre tjelstemannagrader bibehålla sanima missbruk. Vi äro således långt iffån ått ursäkta ellör ange behörigt eller tillständigt att statsråder och presidenter eftersträfva eller emottaga små befsttningsr, för hvilka de uppbära några Huändra rdr ärfvode, för att åt dessa egna en tid som säkert ganska väl behöfdös för deras högre maktpåliggande värf. Men icke destomindre vidbålla vi den åsigt att det icke är ayttigt för statens tjenst ens att tjenstemän i lägre grader få bibehålls tjenster i tera särskilda Brr oöh a sttbe äd kubtia finna ! giltigt skäl att bryta denna gtunäsats Här Intäoderens klagan öfver är lögre lönebeloppen inom vissa verk; ty om dessa verkligen äro oskäligt låga, bör detta bjelpas gexom en nödig dd och joke gönom minskade anspråk på tjekstemännöws Förksamhet, hvar och en inom sitt fack. Ett gatiska eget förbållande är det emellertid, att i samma mån lönerma blifvit ökade, i nästan sända mån hör man en allmöknare klagan del deröfver att lönernå äro Klltför ting, dels att brist på dugliga tjensterisk Yppar sig inom administrationen, så att man siges ofta vara i förlägenhbet öfver tillräckligt antal såJana för förrättande af göromålen. Man ervar sig likväl ganska väl buruledes i förra tider, ja icke längre än till 30 år tillbaka, 18 likväl ännu de förderfliga tjensteköpen eller ackorden existerade, unga män trängdes om lediga tjenster och extra ordinarier funnos ill öfverföd, som oftast utan och aldrig mot mer än en ganska ringa ersättning emottogo Örordnanden inom både lägre och högre g:aler, för att göra sig meriterade till befordran, ach skattade sig rätt lyckliga då de ändtligen dunno till en ordinarie beställning. Att stasens tjenst då besörjdes sämre än nu är förbållandet, sgpordes ej beller, lika litet som att dugligheten hos statens tjenare då var underordnad den som nu kan erbjudas. Tvärtom st ulle ran icke sakna åtskilliga bsvisoch exemvel för m tsatsen. Allt detta synes derföre ådagalägga, stt det icke just siltid är höga löneinkomster som verka till ensträngdt nit, skicklighet och drift vid förrättsnde af statens värf. Säledes miste den nuvarande obelåtenheten bos tjenstemännen med deras ställning och den klagan, som föres öfver svårigheten att funa användbara ämaen för statens tjenst, härleda sig f:ån andra orsaker. Månne icke en bland dessa skulle kunna sökas defi, att, i mån ef en friare utveckling inom Däöringslifvet, mera infytande och anseende i all. mänrhet hos de medborgare som sysgclsana sig med de produktiva yrkena, ett färre antal ngre män egnar sig åt embetsmannayrket, der de. finna mindre både materiella fördelar och illfredsställelse för sina anspråk i öfrigt? tminstone torde dett2, eller byråkratiens allt mer och mer sjunkande politiska makt, få lanses såsom en a! orsakerna, vida mer vVerkande än summan af lönen. Häruti finna vi för vår del just iöke egentligen någöntifig öndt;