Aftonbladet – 4 oktober 1855, sida 3

YGCIAS Säga aut någon letvande Kristendom före elisr ;J under denna tid icke funnits i vårt fädernesland. Detta var dock icke min mening, utan yttrade jag endast: vlifsrörelserna i Stöckholm leda till stor del sitt ursprung från en vesleyansk metodistpredikant. Härigenom erkändes ju tydligen att kristligt lif äfven förut funnits i Stockholm. Detta gällde dock endast om hufvudstaden. Med afseende åter på hela landet yttrades af mig följande, som tillräckligen bevisar att undertecknad daterar det kristliga lifvet i Sverge öfver hufvud taget till en tid då den åsyftade predikanten ännu icks fanns i vårt få deroesland, ja, till och med ifrån den tid munken Ansgarias predikade den korsfäste på Björkö. Orden iyda sålunda: Och tiden omkring 1750 har härtills räknats såsom de religiösa rörelsernas och det andliga lifvets blomstringsperiod inom Sverges evangeliska kyrka ). Men: den otro och den andliga död, som vid förra århundradets slut inträdde, lade också sia händ pk troslifvet bland oss. Först när otron I hade uttömt sina krafter och osädret äfven i andra Jländer börjat lägga sig, visade sig äfven här att Mådstaren var med i skeppet. Oeh om ock vexlingarne mellan tro och otro samt deraf föranledda stridigheter i allmänhet i vårt land varit mindre våldsamma än i utlandet, och äfven under de mörkaste tider några sanningens vittnen hår funnits, så är det dock först frin vårt århundrades andra och tredje decennium vi kunna datera det började återvändandet till Herren Kristus oeh lifvet i honom. — Med afseende på nykterhetssaken torde ock erkännas att den står i stor förbindelse till oöfvannämnde metodistiska predikant (Seott), som tillika med den nitiske amerikanaren Baird företog resor i rikets norra delar, då flera nykterhetsföreningar stiftades. Referentens uppfattning af mitt yttrande om barns loekande till katolska Iran var ej alldeles riktig, Jemedan orden pgentligen lydde sålunda: För att kunna få luterska barn i sin (katolikernas) skola, så erbjudas dessa fri undervisning jemte något understöd till fattiga föräldrar. Hvad beträffar ref. anmärkningar rörande mötets exklusift pietistiska riktning, såsom en af de orsaker hvarföre mötet ej blef sä talrikt besökt som man med anledning af den förhandenvarande expositionen hade väntat; så eger detta sin fuila riktighet, emeI dan mötet emanerat från den evangeliska alliansens centralksmitå i Lyon, som hufvudsakligen består at medålsmmar, hvilka, till följd af en allvarlig och praktisk kristendom oeh frikyrkligt sinne, nödgats utträda ur den reformerta nationalkyrkan och derföre benämnas pietisters Då nu uppmaningen utgick från detta håll var det naturligt, å-ena sidan, att man, till undvikande af en störande polemik, hvilken endast föreI kom (mig veterligt) under den svenska ssansen, ej önskade andra deltagare än de, som voro lika sinnade, såväl med afseende å det kristliga lifvets sanna utveekling, som den religlösa friheten; och å den andra, att en sådan uppmaning skulle emottagas med I föga sympati af mängden inom de stora nationalkyr korna. Att sjelfva mötets förhandlingar skulle blifva laf en allvarlig natur, var klart redan af programmet och de frågor som skulle diskuteras. Mötets tredje dag, som var den 24 Auvg., var en egen högtidlig dag, som ej kunde annat än framkalla bos hvarje sann kristen den största tacksamhet emot Gud och beundran af Hans outransakliga vägar, då man jemförde Paris dennå dag med hvad I som timade der den 24 Aug. 1572, då omkring 40,000 hugenotter dödades, och i Frankrike inom en månad 80,000, — och då Ludvig XUI frän ett fönster i ett af Louverns torn, med ezen hand sköt på vskättarne. — Nu deremot tillställa afkomlingarne af de Åså grymt förföljda hugenotterna ett stort möte uti detta samma Paris, hvarvid man bland annat högst frimodigt uttalar sig mot den romerska lärans villfarelser. Ne reser en katolsk monark en protestantisk droitning till mötes, icke framråckande sin hand med ett mordvapen — utan med fridens välkomsthelsning — och förer henne under äreporiar, kanonsalut oeh en ofantlig, jublande menniskomassa, genom franska rikets bhufvudstad, som gäst till sitt hof. Efter skedd uppmaning, ssdän :örmiddagsssancen var slut, besöktes det ställe i tornet hvarifrån Ludvig hade skjutit, och der förrättades bön. Sedan tal och bön på 3:ne olika språk blifvit förrättade, så kringbars och utdejades Herrans Nattvard i kyrkan Taitbout trenne gånger under mötet till dess medlemmar, af tio prstorer af olika protestantiska bekännelser, efter den reformerta kyrkans ritaal, utan skriftetal och afiösning. Den kristna kyrkans mest utmärkta talare, såsom Baptist Noel, dr Duff och Krumaeher m. f., prediER om söndagarne i de protestantiska kyrkorna i aris. Genom de under dessa konferensdagar afgifna berättelser har med glådje erfarits, hurusom, äfven i de mest spridda delar af vår jor?, evangelii lifgifvande ljus mer och mer intränger, oaktadt det motstånd som rönes, säväl inom de civiliserade kristna länder som der hvarest hedendomen råder — ja! att Kristi evangelium segrande framgår och bryter alla menskliga fördämningar, som otron under mångfaldiga for mer uppreser, och välgörande förändrar menniskors hjertan oeh seder. De förfärliga och blodiga krig som nu rasa i östern och det stora chinesiska riket, hafva varit och skola säkerligen blifva medel till den sanna kristliga frihetens utbredande, genom bibelns spridning och förkunnandet af det glada budskapet: Frid på jorden och menniskorna en god vilja,; ty under mängen rysk och turkisk vapenrock gömmes det nya testamentet, hvilken bok Hoglands; Frankrikes och Amerikas kristna folk utsända till de krigI förande. En annan högst märklig företeelse är det heliga landets återuppblomstring. De tusenåriga ödemar kerna börja äter blifva bördiga, israeliter ditströmnia i mängd, kristua församlingar uppstå och börja frodas i apostelen Pauli fädernestad Tharsus, ätvensom uti Thyatria; genom ehgelsmäns och ämerikanares rastlösa missionsverksamhet. Jag afhäller mig frän alla vidare reflexioner, och vill endast tilligga, att mot slutet af konferensen bil. dades en religionsfrihetskotite, och blef beslutadt: att en deputation, bestående af lord Shaftesbury, sir Culling Eardley, Barnett, d:r Steane, d:r Baird, past. F. Monod; grefve Alex. de S:t George, d:r F. V. Krumacher skulle afgå till turkiska sultansn för att söka inverka för dödsstraffets alskaffande för de muselmän som öfvergä frän islamismen till kristna religionen, samt till Preussen och Sverge för att i det förra landet söka medverka till inställande af de der mot baptisterna anställda förföljelser och hos sistnämnde lands menniskoälskande konung anhålla om hans kraftiga medverkan till afekaffandet af.de lagar, som ej blott förhindra den evangeliskt protestantiska lärans fria utveckliog, utan äfven, genom deras verkställande, förorsaka mångfaldiga lidanden för en mängd mera samvetsömma kristua. Stockbolm i Sept. 1855. J. C. Berger. ) Ungefärligen vid denna tid blef teol. doktorn och kyrkoherden i Ladugårdslandet Ruihström landsförvisad för den evangeliska lärans rena förkunnande. Plats i Aftonbladet har blifvit begärd för efterföljande uppsats: Sedan det, med besvärshänvisniog försedda beslut, hvarigenom jag, på derutinnan uppgifvet skal äterkallat ett åt hr löjtnanten Storckenfeldt tills vidare gifvet, men i 10 är obegagnadt tillstånd att vara vice kommissionslandtmätare, blifvit i en härstädes utgifven tidskrift kalladt godtyckligt och lagöst m. m. d., samt jag i Aftonbladet för den 27 sistl. Sept., efter att hafva bevisat, att sanima beslut vår grändadt å en, i tydlig lag mig gifven rättighet, i en sedermera förekommande mellanmening yttrat, att mitt förfarande ingalunda varit ovanligt hvarken före eller efter mitt tillträde af öfverdirektörsembetet vid landtmäteriet, dervid jag desto säkrare afsåg begag