Aftonbladet – 4 oktober 1855, sida 2

tvifla att besittningen af Malakow skulle föra till et! afgörande resultat; men tillika kunde man antaga att om man på denna punkt misslyckades, så skulle på ändra håll vunna framgångar icke hafva några betydande följder. Emellertid kunde man icke angripa en så vidsträekt fästning blott på en punkt; det blet tvärtom nödigt förmå fienden att hålla sina strids krafter delade, hvilket blefve en följd af den stora utsträckningen på hufvudvallen som skulle försvaras, och att isynnerhet lemna honom i besittning af staden, der den punkt låg hvarifrån han kunde antråda sitt återtåg. För att uppfylla dessa olika vilkor och sålunda försäkra sig om utgången beslöt öfverbefälhafvaren, ehuru han sökte så vidt möjligt att i den förestående fruktansvärda striden skona våra soldaters blod, att man först skulle löpa till storms emot Malakows front, att, om denna stormning, som skulle utföras under hans ögon, lyckades, engelsmännen på signal af honom skulle angripa Sågverket (Stora Redan) oeh 1:a kåren anfalla staden, för att sålunda hindra fienden att koneentrera alla sina ansträngningar emot de trupper som tagit Malakow i besittning. Malakowfronten skulle angripas af stormkolonrerna sålunda: den på venstra flygeln under befäl af general Mac Mahon, som hade att rycka rakt emot Malakowfästet på den midtför ess liggande sidan eh hålla sig något till höger, skulle bemäktiga sig detta försvarsverk oeh der till hvarje pris bibehålla sig; den på högra flygeln, divisiohen Dulae, skulle rycka emot sågverket vid Kölhalningsviken (Lilla Redan), besätta detsamma och på sin venstra flygel detaschera en brigad för att kringgå andra ringmuren; den i eentern slutligen, divisionen La Motterouge som, emedan den mäste ut ycka från 6:e parallelen, hade en längre väg att tillryggalågga och skulie ankomm något sednare, skulle taga kurtinen, sedan angripa andra muren och skicka första kolonnen en br:gad till biständ om denna tilläfventyrs ännu ieke bemäktigat sig Malskow. Vigten af dessa positioner var så ster, att man ej kunde betvifla att fienden skulle, ifall han förlorade dem, göra de yttersta ansträngningar utt återeröfra dem. Af datta skäl hade 2:a kören fått trupperna af kejsargardet till reserv. Bataljonsehefen vid Tfortifikationskåren, Ragon, som anförde flera afdelningar ssppörer och skulle marsehera med första kolonnet, borde kasta broar öfver grafvarne, uppsöka minerna, öfverallt bana väg för kolonnerna och genast så snart man hade fästet isin hand stänga dess gorge och möta möjliga fientliga kontraanfall, samt bakom sig öppna stora passager för de ankommande trupperna och artilleriet. Bataljonschefen Renoux vid fortifikationskåren, som var fördelad till högra flygelkolonnen, och kapten Sehönnagel, som var anställd vid midtelkolonnen, hade med sina sappörafdelningar dylika uppgifter att lösa. Alla anstalter i afseende på ingeniörstjensten vid anfallet på Malakow voro vidtagna af brigadgeneralen Frossard, säsom befälhafvare för 2:dra kärens geniväsen. För anfallet på staden hade blifvit beslutadt, på det de af fienden vid Mastbastionens utgående vinkel hopade hinder mätte kunna kringgås, att hufvadstormningen skulle riktas emot Centralbastionen emellan dess utgående vinkel och den till venster derom liggande lunstten; att stormkolonnen, så snart den fätt fast fot i Centralbastionen, skulle kasta en del af sina stridskrafter i ryggen på Mastbastionen, som sedan skulle stormas på högra fseen af en sardinsk brigad, hvilken kommit för att del aga i 1:sta kårens operationer. Divisionsgeneralen Dalesme, fortifikationsbefälbafvare vid 1:sta kären hade vidtagit dispositioner för anfallet på staden, hvilka fullkomligt amotsvarade dem som jag beskrifvit vara vidtagna för angreppet emot Karabelnaja-förstaden. Den 8 September kl. 8 på morgonen lät man två projektionsminor springa emot Centralbastionen; de voro hvardera laddade med 100 kilogr. krut. Explosionen skedde åt midten af bastionen oeh tyektes der frambringa stor oordning. Vid samma tid läto vi framför vära löpgrafvar mot Malakowfronten antända tre miner, laddade med tillsammans 1500 kilogr. krut, allt för att förstöra ryska minörernas inre gallerier och lugna våra arbetare, som i massa. mäste uppställa sig i löpgrafvarne, hvilka enligt öfverlöpares utsago skulle vara underminerade. På slaget tolf störtade våra soldater fram ur våra framskjutna vapenplatssr och emot Malakowfronten. Med öfrerraskande skic lighet passerade de grafrar ne och angrepo, under det de klättrade uppför bröstvärnet, fienden under fältropet lefre kejsaren! Vid Malakowbastionen der den inre vallkanten hade en betydlig höjd gjorde de först ankemna trupparna halt ett ögonbliek för att förena sig, derpä klättrade de app och heppade in i verket. SirideB, tom började med geväreskott, forisattes nu med bajonetten, stenar ech sevärskolfvarne; viskorae hade i de ryska artilleristernas händer blifvit vapen; men öfverallt nedgjordes ryssarne, toges till finga eller fördrefvos, och ännu hade ieke en full fjerdsdels timma förflutit se: dam stormningens början, då franska fanan redan svajade från den eröfrade bastionen. Äfvon Lilla Redan eröfrades efter en ytterst häftig strid ; midtelkolennen framträngde ånda till andra ringmuren. Öfrerallt hade vi tzgit de anfallna verken i basittniog. Öfrerbefälbafvaren gaf den öfverenskomna signalen till anfall på S era Redan och något sednara för anfallst på staden. Engelsmännen hade tillryggalagt 200 metres under en fruktansvärd karteseheld. Denna terräng var snart öfversådd med döda; men dessa förluster bämmade icke anfallskolonnens marsch; den tog sin riktning it hufvudverket, ankom till grafven, som hade ungefär 5 metres djup, nedsteg i densamma, klängde sig trots af alla ryssarnes ansträngningar upp för valens sluttning och eröfrade spetsen af Redan. Men fter första striden, som stod ryssarne dyrt, befunno ig de engelska soldaterna framför ett vidsträckt allleles öppet liggande rum som genomkorsades af fienlens kulor under det ryssarne stodo betäekta bakom ängre bort belägna vallar oeh traverser. De som kommo till stället förmådde knappt ersätta dem som örsattes ur stridbart skiek. Först sedan engelsmäånen i nära två timmars tid bestått denna olika strid, eslöto de sig till att åter utrymma Redan. Anfallet på Centralbastionen hade samma utgång. fåra soldater vid 1:a kåren öfverstego alla hinder, ngrepo fienden med tapperhet och tillfogade honom första ögonblieket svåra förluster. Men då de likäl snart öfversållades af kulregnet och stodo utan kydd emöt elden, som från flere håll riktades emot em, uppgåfvo de ett anfall vid hvilket de på öfverefälhafvarens uttryekliga föreskrift ej borde gå hårdackadt till väga. På Malskowfronten gjorde ryssarne betydliga anrängningar att återtaga de frän dem eröfrade veren. Då de med starka kolonner, understödda af iltartilleri, åter stormade mot Lilla Redan, lyckades et dem att återeröfra detta verk oeh uttränga oss än andra försvarslinien; doek blefvo de första anullskolonnerns, sem understöddes af kejsargardet stånde orubbliga bakom första vallens yttre dosering. fven emot Malzkowverket försöktes af fienden flera nfallsrörelser men utan framgäng. Ryssarnes lik opade sig framför gorgen, men första divisionen 5ll orubbligt stånd ech vid nattens inbrott voro vi errar Öfver detta eitadell, förutan hvilket ryssarne ögst några dagar kunde fortsätta försvaret af fästingen som efter den stora skeppsbryggans med ppoffring af en del af ärmön, upprifning skulle i utan förbindelsa med nordsidan af hamnen. erföre fatiade de ett stort beslut. De hade förbedt allt till platsens ödeläggande för den händelse t de skulle finna sig nödsakade att lemna den, Unrr natten mellan d. 8 och 9 förkunnade starka exosioner för oss att den väldiga striden nalkades sitt I ut. Fienden utrymde Sebsstopol; men han ville likil ät es: blott qvarlemna ruiner. Våra förluster äro betydande, men armån öfver vilken kejsaren kan vara stolt har gjort sig väl förRN py