Aftonbladet – 4 oktober 1855, sida 1

avilkorliga rätt att få köpa sina förnödenhes ter på dena marknad der de kunna erhållas örodet bästa priset. Det tillkommer nästa Bikets Siänder att taga varaä på denna rättaundsats och upphöja den till sllniän och Varsktig giltighet. i För ett land som har en så tydlig kallelse att Vara spanmwilsoxporterande ör det ett uppenbart onsens att ligga tullar på införd spanmål. tåndsfördomar och -eneidighet hafva hittills örmått biadra denne dagsklara sanning från att blifva erkänd, men numera, och efter de 1ysande konjankturer som isträdt för det svenskarjordb t och som hafva all möjlig sannohkhet för sig att biifva varaktiga, vore det den oförlåtligaste egennytta hos jordbruksintres:sts målsinäa, om de längre äftsdes stt vilja bibeh8ls ett så obefogadt och för de öfriga :ssmhällkklasseran så djupt orättvist meRopolium. Då deres ot Svenska Tidsingen erinrar att srbetaren ald.ig vsrit i en så fördelaktig ställ ning som nu, så äro vi med henre at full: korsligen ssuma tankar. Vi kunna tryggt pågå — och isgen tordei detta påstående försöka stt j:fsa osa — att det för närvarauadeicke Jones en enda srbstare somsbelötver sakna gyrselsättiöng, och dertillen ganska välbetalt sygselsättsing. Tre till fyra rdr om dagen äro ilbufsudstaten det minsta somvtyngre kroöpprearbete bitingar, i många yrken vida mer, och illsndsoren proportionsvis ett lika högt belopp. — Prnaisgar finnag i söfverfiöd och koams att inkas ännu mer, etidart affärsverksamhetea utan mellankommande våldsarima afbrott för gå sin jemnå gng och i mån af kspitaltillgången blifva arbetstillfällena rbåagdubblade och bättre betalta. Det gynande konjunkturen för landtbruket kommer öljaktligen äfven ovilkorligen de arbetande Klasserna tillgodo. Under sådana omständigHeter är det den offentlige skriftställarens pligt att lögga den väl lönade arbetaren på hjertat att spara något för morgondagen. Det är ej alitid bn kan det, men nu kan han detirikt rått.) Det är en sorglig: erfarenhet, att i de yrken der penniogen är lättast förtjent blifver han minst tillvaratagenMåtte de närVarandefördelaktiga konjunkturerna väcka till aftertanke och föranleda en behöflig förändringi detta badröfliga förhållande. Det är principalers 6ch arbetsgifrares samvetspligt att-dertill medverka. Vi önska attdessa med vänligt allvar ville uppmana sina arbetare att äfsätta en sparpenning för den långa vinterdagen och diss behof; samt med råd och dåd gå dem tillhanda med att göra sin. sparpenBing fruktbärande. Det är visserligen sannt att arbetaren änbvu har alltför få och alltför begrängads-tillfsllen att göra-sina besparingar räntebärande, då sparbarkerna af naturliga skäl måste inskränka insättningsrätten tillett mindre belopp, och de publika papperens valörer ännu äro alltför högt satta för att lämpa sig för de mycket små kapitalerna. Men i den mån arbetsklassen visar benägenhet till sparsamhet och omtanka, blir det lagstiftningens oafvisliga pligt att häri verksamt understödja beönes berömvärda bemödanden, och tilldess detta kan ske måste den enskilda välviljan beredvilligt träda emellan. På upplysta och menniskoölskende husbönders och arbetsgifvareg .beredvilighet att i detta fall medverka hoppas. vi också att ingen ordentlig och omtärksåm arbetar2 skall behöfva missräkna sig. EEE