Aftonbladet – 4 oktober 1855, sida 1

MALDp: SaUNle Ova DCIAls 44 rar, så är dena alldeles detsamma som em säljaren först fätt de 22 af köpmannen, och kopen sedan röfvat 6 utur säljarens fieka. Detta senare anse säkerligen dö fleste bland den förvillade hopen vara ett brott; imen.,så orediga äro begreppen, att det förra förefaller icke alls brottsgt. Tillvita någon det ena, oeh han blir ursinnig fyer ä2: grofva tillmälst; säg bonom att han gjort sig skyldig till det andra, och han skall ieke anse sig Glempad utan tvärtom försvara sin hawdling såsom LJ ! Vi-yttrade för några dagar sedan, i en uppsats öfver samma ämne, att ett exportförbud i närvarande ögonblick vore ett våldsamt ingrepp i. eganderätten och ingenting mindre än en sanktion af lagens och ordnimgens beklagliga: våldförande genom en om rätt och orätt ökunnig hop. Svenska Tidningen uttrycker sig.i samma riktning; men ännu bestämdare, i det: den karakteriserar hvarje sådan åtgärd, äfven å styrelsens sida, såsom kommunism. Väl har dem i ett föregående nummer uädantagit tillfällen, då den anser att exportförbud Verkligen -kunde vara af omständigheterna föreskrifvst, men den tillägger i dagens nummer ätt omständigheterna, som kunde berättiga regeringen till ett sådant förbud; endast inträda I det-fall att spammålen skulle stiga till 40 öller 50 rdr tunnan, eller hungersnöd påtsgligen inträffa, eller ett infallande krig göra våra egna .spanmålstillgångar alldeles oundgängliga för våra egna -behofs, i hvilket fall Svenska Tidningen anser regeringen förbuxiden ått. för ögomblickets nödtvång frångå en sisom regel ganska riktig och vigtig -hardelsdsatsp; Lyckligtvis äro icke-några anledningar, ji knappast någor möjlighet för händen, ait dessa omständigheter, som enligt Sveneka Tidningens åsigt skulle berättiga regeringen till ett: exportförbud; nu skulle kunnaviaträda:. Om spanmålen, det vill säga de hos osz i ållmänhet till brödföda använda slagen; skulle stiga till 40:rdroch derutöfver, så vore detta endast möjligt derigenom att de öfverallt utoOmlandsstigit till samma belopp, hvilket, med penningens närvarande värde, vore det: samma som en allmän hungersnöd. Men Sveuska Tidningen har sjelf, på ganska goda och giltiga gruwder, bevisat att. med nutidens utbildade och hastiga kommunikationsväsende någon allmän hungersnöd ej är tänkbar: således icke heller en sådan riantogring som den. bör exempelvis anförda, Vi behöfva i. detta fall endast hänvisa till vår merkantils telsgrafdepesch i gårdagsbladet, hvilken: omtalar att i tisdags saknades i Hamburg köplust. för råg. — Lika litet är es partiel hungersnöd, under den tid sjöfarten är stärgd, hos oss att befara. De skånska tid: mingarne berätta oss att till följd af bristande krafter vid inbergninger, ligga ännu i. denna provins ofantliga sädesqvantiteter otröskadse, hvilka skola komma på marknader så snart de erfordras. Från de sädesbärande provinserna i mellersta delen af riket hafva vi erhållit fullt lugnande underrättelser om tillgången, för att Kunna med visshet förese att, ä ven med den betydliga pågående exporten, ingen brist kan komma i fråga, och i våra bergalagstrakter och i städerna längre från vattendragen står rågen i detta ögomblick ej högre än 17 å 18 rdr rgs, medan den i hamnstäderna på 3 å 4 mils afständgäller lika många rdr högre pr tunna, Man hör någon gång undras öfver att Sverge kan producera så mycket sparmål öfver sitt eget behof. Men man må i detta afseende: endast erinra sig att viredan 1847 exporterade omkring en half million tunnor, och skulle hafva uttört långt mer måhända, om ej det illa beräknade och i alla afseenden olyckliga förbudet, hvars skadliga jefterverkningar ännu trycka på vår handel, kommit emellan. Det visade sig också redan då, att på spanrrål var ingen brist, och ofantliga qvanmtiteter kommo genast efter förbudets kungöramnde på marknaden, hvilka förut hållit sig undan för att afvakta ytterligare prisstegring, och efteråt fingo nöja sig med 10 till13 rdr mindre pr tufna än de iföre förbudet kunnat erhålla. Verkmingarne jafsett exportförbud nu skulle blifva likartade, men endast så myeket mer olycksbringande, ju..mera priserna då voro uppdr: än nu, — på Stockholms börs a 168 ;i Maj 1847 rågen ända till 27 riksda.cr tumman, — joch desto större mängd spanmål landet i nmärI varande? ögonblick produeerar utöfver konsumtionsbehofvet. am må endast, betänka I det oerhörda opsving som svenska landtbruket tagit under de sedan dess förflutna åren. Om man -atitager de årligen företagna nyodlingarne i medeltal endasttill ett: tunn lan! pr hemman, så skulle sädesproduktionen i landet redanderigenom årligen ökas med närmare ex half million tunnor årligen, för utt icke taga i beräkning den högst betydliga tillökning i mängd. och godhet som är följden af. vattenaftappningar, underdikning, starkare gödning och i allmänhet ett bättre brukningss sätt. I fall regeringen hade några tankar på ett krig, ..så. finge den naturligtvis vara betänkti på att-fylla-sina förråder genom uppköp till gällande priser, ty äfven under sådana omständigheter : kunna vi ej tillerkänna den de somrmunistiska rättigheter som Svenska Tidningen så riktigt förnekat henne, Men det hac:ej visat. sig att regeringen har några sådana funderingar, ochdet är -derföre ingen gannolikbet att regeringen skulle uppträda så: som konkurrefande uppköpare och derigenornå bidraga att ytterligare uppjaga priserna. Svepika Fidalpgen: EG i sllmänhet godkänner regeringens åtgärd. att suspendera importtullarne på spanmål och vissacandra lifsförnödenheter, tror likväl att detta beslut ej kommer att utöfva någon verkan på priserna elier föranleda derax fallande, Duri äro vi med Svenska Tidningen af samma tanke, men ej Bå,,då hon anser:detta regeringsbeslut endast tillkommet säatt säga af undseende för den okunniga hopens fördomar. Ett sådant motiv, om än aldrig så välmenande, vore ej värdigt en regering, och vi måste, den innersta bevekelsegrunden må vara hvilken sorå helst, tillägga det en. vida högre betydeise; TFör vår del kunna vi ei fatta detta haalut an