Aftonbladet – 2 oktober 1855, sida 3

finns ej en. nian af dem. det sänder till. Kris, som ej utstått allt hvad vi ledo på återtäget från Moskwa. Det finns ej ett regemente, som vid ankomsten till Perekop ej är decimeradt. Hela bataljoner hafva blifvit uppslukade. Ryssarnes förlust uppgick, enligt en öppgift till kejsar Nikolaus i December förlidet år, till 270,000 man. De allierade hade till denna tid ej förlorat en tredjedel af detta antal. Jag är velåten att fortsätta striden på Krim under dessa vilkor. Vid ett annat tillfälle anmärkte han: En rysk arm6 är ej Jätt att rekrytera. Man kan väl få folk, men ej soldater. Ryska bonden behöfver två till tre ärs öfning förr än han kan användas i ledet. Vi ba nära nog utrotat eliten af deras trupper, som czaren behöft många år att skapa. England och Frankrike deremot bli allt starkare, ju längre striden fortfar; våra bönder äro inom några veckor seldater, och krigsifvern, som hos vår befolkning brinner långsamt i början af kriget, uppblossar med motgången. Vid ett ytterligare tillfålle anmärkte kejsaren: Det skulle vara en galenskap att blott tillfoga Ryssland ett lätt sär, hvarifrån det snart kunde hemta sig. Låtom oss snarare underhålla ett öppet sär i dess sida, hvarigenom det långsamt skall förblöda. Sebastopol är detta Rysslands öppna sår. Framtiden skall bedöma min taktik, men folket her i allmänhet ej nog skarpa ögen att se så långt. — General Bosquets moder. Efter genomläsningen af marskalk Pelissiers depesch, som i hög grad tillskrifver general Bosquet äran af dagen den 8, uppvaktade en mängd personer fru Bosquet, generalens moder, som bor i Pau, för att lyckönska henne deröfver att hennes son, ehuru sårad i armen, undgått en stor fara. Samma dag erhöll prefekten följande depesch frän krigsministernf3 Underrätta fru Bosquet att hennes son, generalen, befinner sig väl och atthan hoppas med nästa post kunna-skrifva-till sin mor med banden till sin sårade arm: Dessa goda underrättelser äro mig lemnade af marskalk Pelimier. — Fadermördare. af bleek. Det produktiva yanksesnillet har alstrat af sig en ny uppfinning som synes böra görs mycken lycka inom modernas verld. Man försöker nemligen att förfärdiga . k. ,fadermördare af bieck, hvilka endast af ett öfvadt öga skola kunna skiljas från de vackraste nystrykna linnekragar: Det tycks likväl, att man måste hafva en hals med rhinoceroshud, för att kanna finna smak i derna yankeeuppfinning.