Nu var Don Luis raseri förbi. Het stod förfäfåd, betraktande koffiendörens blodiga lik. Han återkallade i minnet den aflidnes bön om blott trenne dagars uppskof, för att göra fred med himlen!; han hade nekat dem och sändt honom med alla sina syäder oförsonadei grafven: Hans samvete förebrådde honom bittert; ham upptog kommetidörens svärd, hvilket hat blifvit anbefelld att föra till Tetefoulque,.oceh ilade bortfrån denolycks liga Strada Stretta. Dusllen gjords naturligtvi; mycket uppseende på Malta, men utöfvade intet ogynnsamt inflytande på Don Luis ver! dsliga lycka: Har gaf inför vederbörande myndigheter en fört förklafing afsäken; ordenskäpitlet upptög den såsom något af dessa tillfälliga: möten på Strada Stretta; hvilka man beklagade men tolererade; publiken, af hvilken den aflidne kommendörett i allmänhet varit hatåd, förklarade att han väl förtjent sitt öde. Blott tre dagar efter dennå händelse upphöjdes Don Lnig till er af-de bögsta värdigheterna inom orden, i det han af stormästaren utnämndes till prior öfver konungariket Minorca. Från denna tid undergingo likväl Dön Luis bela uppförande och karakter en märklig förändring. Han blef ett rof för dem mörkaste mjeltsjuka, hvilket isgenting kunde mildrg. Den strängaste andakt, de värsta späkningar voro oförmögna att minska den förfören som tyngde hans sinne. Han vär längs borta från Malta, såsom det-sades,på en-afiögsen pilgrimsfärd ; då han bemkom såg han hemskare ut än någonsin. Det fycktes vara något hemlighetsfullt och oförklarligt i denna hans sinnessjukdom. Nedanstående ät hvad ban sjelf meddelat om de förfärliga syner eler visioner som förföljde honom: (Forts.) ö — Jubel i förtid. För kort tid sedan y!trade. nägra officerare på ett caf i Paris högljudt sin glädje-öfver att ha umwdstuppit ledsötdon och mös dornä af fälttäget på Krim cech lyckösskade sik och hvaratidra öfver sin god tär. Resältatet af detta jubel i förtid var en order till de unga herrarne att ögonblickligen bege sig till Marseille föratt med första Jägenbet ätervända till Krim.