Aftonbladet – 26 september 1855, sida 2

en vacker historia i sanning, ropade de, en varg och en drake, och en ung enka befriad i mörkret af en förhärdad bof, som ej en gång vågar visa sitt ansigte i dagsljuset. Den der historien kam duga för dem som ej känna den meunskliga naturen ; men vi för vår del känna både den och det täcka könet — vare det nog sagdt.s Om den andre icke dessmindre upprepade sitt påstående, rynkade de båda gamla bröderna plötsligen ögonbrynen, rätade ut sig och lade handen på sitt svärd, och som få menniskor bry sig om att strida för en sak som ej rörer deras egna intressen, fingo brorsonen och de båda onklarne fara fram huru de behagade och ostraffadt fortfara med sitt skrytsamma prat. Slutligen öfverlemnades målet åt en domstol, sammansatt af alla hertigdömets högst uppsatte män, och otaliga råtplägnisgar höllos. Hertiginnans uppförande under hela det föregångna året hade varit så rent och fiäckfritt, som månen på en molnfri himmel; en enda mörk timma hade kommit att fördunkla dess klarhet. Då man fann menskliga visheten otillräcklig att uppdaga hemligheten, beslöts det att öfverlemna frågan åt himlens bedömmande, eller med andra ord att genom svärdsprof afgöra saken, såsom ofta brukades under riddartiden. Brorsonen, och de båda slagskämparne, hans onklar, skulle i envige förfikta sin anklagelse, och sex månaders anständstid lemnades hertiginnan för att å sin sida förse sig med trenne försvarare för sin sak, Skulle hon ej lyckas häruti, eller blefve hennes kämpar besegrade, skulle hennes heder anses fläckad och hennes trohet bruten, och hertigdömet skulle öfvergå i brorsonens händer såsom hans lagliga rätt. Med detta beslut måste hertiginnan åtnöja sig. Proklamationer, utfärdades och härolder