Aftonbladet – 20 september 1855, sida 2

lande till Grevesmöhlen, hvilken, jemte det att hen, såsom ofvan är märodt, 1812 redigersde de båda första karasrillatidningarne, äfven såsom afdelningschef för hemliga polisen säkerligen genom sina spionrapporter ganska mycket bidrog att uppskrämma Carl Johar och öka hang spökrädsla. likasom han förut hade gjort seamma otjexrst åt Adlerspare, 20m äfven i hög grad hade disposition för förzkräckelsefebern, Napolons fall och den derigenom inträdaade allmänna reaktionen hade på deras troner återfört alla utaf homom och fraxska revolutioxsn näsgsnade regentslägter, utan att, sisom erfarenheten sadermera vitsordade, olyckorna i risgaste mån had förbättrat dem eller gjort dem klokare. Gustaviszerna i Sverge hemtade emellertid derutaf nytt mod och nya förboppningar äfven för sin pretendent. Vi lercna derhör huruvida berättelsen är grundad, att sn af partiets ohefer, under återresan fråm en diplomatisk beskickning, hvilken Carl Johan hade anförtrott honom egentligen för att på ett artigt sätt aflägsna hosom från Sverge, skulle så väl i Paris hos de restaursrade Bourbonerra som i London hos det då varands Torykabinettets chef hafva gjort insinuationer om lämpligheten och billigheten af att nu äfven understödja en restaurstion i Sverg2, hvarom till Carl Johan genast underrättsise skulle hafva ingått. — Vi känna derom ick: mer än att vi hört berättelsen af personer i sådan ställning att de om förbållandet bort ega tillförlitlig kännedom; men hvså vi med full visshåt veta är, att den ifrågavarande partichefos, efter sin återkomst till Sverge under riksdagen 1815, sjelf yttrade sig vara oskyldigt misstänkt och bevakad af den hemliga polisen och icke utan fruktan för arrestering. Cumtidigt gjorde äfven vid riksdagen representanten för Malmö i borgarståndet, kommersrådet Nordlindb, som genom sin dotters giftermål var kommen i slägtskapsförbållande med f. d. landshöfdingen grefve Rosen och dennes svåger, exoellsasen grefve Ruuth, motion om arfsrättens till kronan återställande till prins Gustaf, i fall af Bernadottska dynastiens utgång; och eburuväl Nordlindh skrämdes till att afstå ifrån och återtaga motionen, så åstadkom den dock en stor förskräckelse bos Carl Johan, särdeles som den tycktes stå i samband med andra tilldragelser af än vidsträcktare syftning och som ingåfvo än större oro. Excellensen Ruuth uppträdde nemligen sjelf å riddarhuset med en motion, hvilken skilrade landets hela ekonomiska ställning såsom högst olyeklig och utmärkt af förlägenhet och nöd och hvsri han ingalunda otydligt gaf det efter 1809 följda bushållssystemet skulden derför, samt yrkade att ett särskildt utskott måtte af riksstånden nedsättas för att undersöka orsakerna till det olyckliga tillståndet och föreslå botemedel. Kortligen, motionån var, ehuru indirekt. en formlig anklagelse mot den revolutionära styrelsen för nästan allt hvåd som efter statshvälfningen och den förra dynastiens afltägsnande hade blifvit gjordt. Som partimanöver var den ock ganska skickligt uttänkt och så mycket betänkligare som den i flera delar visst icke saknade sanning. Motionärens semhällsställning och specielt hans position på riddarhuset såsom chef för ett parti, hvilket vid 1809 års riksdag hada varit talrikt, gjorde ock att regetingen icke vågade ati sätta sig emot utskattets tillsättning. Allt hvarpå bon koncentrarade sina bemödanden var att hindra excellenten Ruuth från att sjelf blifva utskottets ordförande och få ledningen af dess öfvorläggningar, och att deremot kunna tillsätta en regeringens anhängare till ordförande och ledare, för att således åtminetone minska om ej helt och hållet afböja faran. Planen med hvad som förehades hade emellertid ej kunmat bållas fördold för Carl Johans vidtutgrenada hemliga polis, som hade öron i de förnämsta salongerna, ja orakring könuagen ceh drottningen, Nkasåväl som på krogarne; och då revisionszskreteraren friherre Ludv. Jobanason Boije, redan länge känd sårom tillhörande det Gurtavianska pårtiet och som stående i det aldreintimast förhållande till partiets chef, exo. grefve Ruuth, någta månioder för2 riksdagen wuader den strängaste anonymitet utgaf ett par skrifter omlandets ekonomiska ställning och panningeväsendet, samt uti dessa, för att öka obelåtenheten, skildrade allmänna tillståndet i de mörkaste färger, i aftigt att sålumda förboreda opinionen och åtäroma denna till förmån för den fråga som sedormera af grefve Ruuth vid riksdages skulle väckas, så spårade spioneriet snart upp både att friherre Boije var de misshaglige skrifternas författare och syftsmälet med deras utgifvande, samt att nås gonting söm liknado en Gustaviansk anlöggning låg på botten derunder. För att i tid möta denna anläggning fick då Bulldoggeh, Grevesinöhlen, order att genast angripa Boije, hvilket hair ock i nägra broschyrer successift gjorde på sitt kända bulldoggsmasxer. Utan afseende på anorymiteten, värde hen sis geRast mot Boijes personlighet, gick på att lika skändligt som cbarmhertigt sätt in på ej blott Boijes förhållanden som embetsoch riktdagsman, utan äfven på hans affärstrassaktiomer och ekonomiska ställsing som privatmax, och äxdtligen äfven på de mest boliga och fridlysta förhållanden i familj-lifvet, eller Boijes uppförande som make, måg och far. Deano begick dem oförsigtighetstå att inlåta sig i svaromål m:d ex vaaryktad persom, som