Aftonbladet – 20 september 1855, sida 2

turen, för att någonsin kunna dit återvända, hade han likväl smak och känsla nog för att med ömhet se tillbaka på dess enkla fröjder och föresätta sig att hans barn om möjligt aldrig skulle öfvergifva dem. Ham h:de med Roggraznaste omsorg ledt hennes uppfostrar och gamlat i hennes själs förrådahus allt det bästa af den löttare litteraturen, jemte alla sådana kunskaper zom kuxde sätta henas i stånd att inom sig sjelf finna sina bästa möjen och sysselsättningar, hysrjemte han äfven IEtit bibringa henne sådsna talenter som tjena att upplifva och förljufva det husliga lifvet i bammet, Hax hade särdeles samvetsgrannt bemödst sig om att skydda henze för all moders tillgjordhet, all falsk känsla, falsk ömtålighet och falsk inbillning. Hvilka företräden hon än må ege,, sade ham, pör box dock alldeles okurnig om dem. Hon är en liten nyckfull varelse i allt, utom i sin käxrsla; hon är få från alla konster, emkel, uppriktig, oskyldig, älskvärd och, Gud ske taek och lof, lycklig,. Sådant var den ömme fadrexs loftal, uttaladt med så mycken körsla att jeg ej kunde undgö att könaa mig rörd. Ej heller kunde jag bisdra mig från att fråga om han under rubriken lättare litteratur, ifvem innefattade någon gren af metafysikan, Ham log och svarade Bekande. Då jag demna aftor, 2om vanligt isnan jag somnade, genomgick dagens bändelser, fana jag dem ej vara så alldeles utan sin tillfredsställelse. Miss Somervillsp, sade jag, älskar poesi, och det tycker jag om henne för. Hon har, hvad italiemskan beträffar, en förmår framför mig, det medgifves. Men hvad ir det att kunna en mängd olika sprök? enlast att hafva olika ljud för samma ideer. Den egsa tanken är själens malm; språket är olett det af slumpen pregiade myntet, som