Aftonbladet – 19 september 1855, sida 2

Sn, FM SB Sr, UP SAVE KETLg UVI US så väl förtjent? Gartnersällskapets expositionr. Så länge vårens och sommarens värmande och lifveande sol bestrålar värt land, hafva Stockholms invånare allestides i ompifnmingarge af sin herrliga hufvudstad tillräckliga blomsterexpositioser att njuta af. Hvart de gå har Flora då smyckat berg och dal med crökneliga af sina ljufvaste skönheter, och för den prakt, hvaraf all maturen då återstrålar, måste konsten, såsom alstrande förmåga; draga sig usdan och bekänans sia svaghet eller raat af oförmåga att härma den outtömliga kraft, gemom hvars allmekt allt lefvande höjer sig och blommar efter sin art. Men när den kulna hösten inträder och ögat förgäfves ute på äsgarme eller i lumdersa rpajar efter mågot f allt det myekaa, som förr tjuste oeh gladde det, då kan konsten träda fram och erbjuda sitt bistånd i att för sinnena och sinnet framhålla något a? allt det stora, zom i sin mån är stt bidrag till stilla, odelad mjutaing. Sommaren i Norden är lyktad; blomstergudianan har lemmat oss, och af hennes håfvor qvarstår smart intet på de vägar der bon förr gick fran och spridde lust och lyckas. Naturen ute börjar frysa, och blozamo na der synas skart icke mer. Och vi sjelfva, som dock älska blommoraa, derföre att de bättre och renare tala till oss om det sköra i materiel form, än mycket arnat kam göra, skulle nödgas umbära slla de fröjder blommornas åskådamde hos oss uppväcker, om icke det funnes några medel att qvarhålla den flyende gudinnan och likasom förmå hemne att taga plats vid vår vinterliga härd och oafbrutet lifva oss med sina skapelser. Så visade oss Trädgärdsföreningea nyss hvad den allt framgent har att erbjuda blometervännen; så har Gartnersällskapet på sarama ställe (den s. k. Dawidsoxs norra paviljomg vid Drottninggatan) utställt mycket af det praktfulla, som är försmålet för dess med lemmars kärlek och omvårdsad. Och vi kunna ämnu några dagar taga kännedom om allt.det vackra som för kommande oblid tid kan blifva osg grönt under snön. Ingenting kan väl vara angenämare än att en af våra vackra förhöstqvällar gå upp till den täcka trädgårdsamlöggningen, stiga in i expositionslokalen och låta blickarn: ila öfver alla dessa gröna och blommande massor, mellan hvilka ljusskeret darrar och bryter sig tillbaka i de bakom varande speglarne, medan doften från bloramorsa och tonerna från en liten orchester smeka våra sinnen till ljuflig och stilla ro. De växter, hvilka den besökande här finner, äro till största delen desamma man hade tillfälle betrakta på svenska trädgårdsföreningens sista exposition. Men dels äro de tillökta med några ytterst intressanta arter, dels är det hela anordnadt på ett för betraktaudet mera ändamålsenligt sätt. Då måste lokalen användas både till blomsterutställning och för sammankomsten af ledamöter; nu är den arrangerad såsom: en riktig trädgård; och hvar och en som i den inträder skall säkerligen tycka sig förflyttad till en liten trollplats, der man af höstens rusk och dödande kyla ej kan hafva någon aning. Längst upp i fonden höjer sig ett tempel uppbygdt af idel Dahlier af de fullaste former och de mest strålande färger. Der äro visserligen inga luftiga pelare eller djerfva bågar, men der är en soliditet, som liksom harmonierar med Georginernas frodiga blomster och ännu mera med naturen och dragen af den väna blomsterkungeax Linne, hvars bild tromar i midten. Ofvanpå äro ställda 3:ne vackra Funkie albe och em krans af Tradescantia aebrina, och framför Liandås byst är em bred mossbädd, kentad af Dahlier, ur hvilken uppskjuta främst den mya, märkvärdiga Maranta MWarzcevitsii midt emellan tvenne skönbladade Curculigo incurvata, em underlig Stapelia, Eriea triceps, deelinata och ampulläcea, en herrlig hvit Rosa (Souvenir de Malmaison), Pyrillananehinensie med sina krusiga, mörka blad, Gesneria zebrina samt den täcka Sedum coeruleum. På sidorna om detta tempel och längs hela salongens väggar har man samlat alla de högresta, bladfulla eller skönblommande växter, hvilka allmänt användas såsom ornaments växter. Det är icke så mycket enskilda arter som härvid böra utmärkas; det är fastmera grupperingen af färger och den harmoniska sammansättningen af bladformer, som i detta hänseende frambringar en effekt af naturlighet, hvarigenom trädgårdskonsten just blir en fri, en vacker konst. Buskarne utgöras mest af Viburnum, Cytisus, Hedera arborea, Banksio ;y Nerium, Callothamnus, flera arter Acacia, Melaleuca, Rhododenäron, Magnolia, Aucuba, Thuya, Laurus, Edvarsia samt Clethra arborea, och bland dessa reser sig en storståtlig Yucca angustifolia, rik af sina många hvita, klocklika blommor, Agapanthus med sin blå blomflock, de fylliga Astrarne, samt en alldeles ovanligt prsktfull och reslig Canna gigantea. Men i sjelfva salongens midt, inom ramen af dessa grönskande växtmassor, har man hop bragt ett par samlingar, parterrer, blomaterqvarter eller hvad namn man uu bör välja. Ven första af dessa utgöres för det mesta a idel bladväxter, hvilka i grupp med rätta allt mera börja komma på modet. Ytterst, närmast dahliekanten bemäirker in de smärre Pyrilla, Eucomis punctata, små runda Cactecr, Bromelia, Maranta sanquinea, Pleetoouyne wvarie