Aftonbladet – 18 september 1855, sida 2

verkligen hans lilla slup som: flutit ut-och hvari jag företagit min dåraktiga. och vådliga färd. Allt detta -var.pur hvardaglig sanning och hotade. att sönderslita all den romantiska spindelväf jag hopspunnit, då jag iyckligtris åter hörde några toner från harpan. Jag reste mig i sängen och lyssaade. Scipio, sade jag msd någon tveksn, jag hörde någon Bjunga just nyss. Hvem var det ?a Åh, det var miss Julia.s Julia, Julia! — Gudomligt! hvilket namn! Och; Scipio — är hon, är -hon vacker? Scipio log från ena örat till det andra. — Undantagandes miss -Sophy var. hon det vackraste unga fruntimmer han någonsin sett. Jag måste tillägga att min syster Sophy af allt tjenstfolket ansågs såsom höjden a fallkomlighet. Scipio erbjöd sig nu att flytta ut blomsterkorgen. Han var rädd att den starka lukten skulle vara farlig, men miss Julia hade gifvit honom korgen om morgonen med tillsägelse att sätta in den i mitt rum. Dessa blommor hade då blifvit plockade af min okända skönas förtjusande händer; denna ljufva mun, som sjungit för mig, hade kanske utandats. en. .sakta suck öfver dem. — Jag lät Scipio räcka mig dem, valde ut åtskilliga af de vackraste och lade dem på mitt Mr Somerville gjorde mig straxt derpå ett besök. Han var ett intressant studium för mig, ty han var min osedda skönas fader och liknade troligtvis henne, Han var en lång elegant man, med ett öppet och vänligt sätt att vara och en rak men, behaglig hållning: Hans ögon voro blågrå, och-ehuru ej mörka, blixtrade de stundom-med ett eget lifligt uttryck, Hans hår var irisoradt..och pudradt samt lätt sppkammadt från pannan, hvilket ökade det imponerande af. hans anblick. Han