Aftonbladet – 17 september 1855, sida 2

samma dag var söndag, hade en stor mängd åskådare samlat sig på hamnbryggorna i Kronstadt, för att betrakta skådespelet. — Helsingfors Tidningar meddela följande korrespondens från Kaskö af den 10 Augusti: Se här ett par små episoder från förra månaden. Två Nerpesjakter hade just anländt med salt, och grannarne i närmaste sjöby varnade dem för fienden. som låg der utanföre. Men jakternas gubbar hade sig litet i näsan och svarade: vviska visa dem bvems egendomen är. Komne litet närmare, fingo de sigte på fienden och styrde förskräckta på land. Den ens jakten hann lossa en del af lasten, dan andra intet. Gubbarne togo till fötter, med undantag af en, vid namn Jakob, som fått sig för mycket till bästa oeb satte siz ned på sin kista vid stranden. Der mästa han med förtrytelse åse huru hans salttunsor, en ji sender kröpo in i den engelska ångaren. Men när fienden änau på köpet antände hans tömda jakt, kunde gubben ej längre styra sin ifver, utan krafiade till sin båt och rodde till ångaren, fr att protestera i eivilisationens nambp. Kommer till sidan af fartyget säg han fyra gavärsmynningar riktas emot g; i förskräckelsen kastade han six raklång ned uti båten, och denna syn hade en så förunderlig verkan, att han på stunden blef spiknykier. Detta lärer ha väckt britsrnas medömkan, ty de upptogo hooom pi fartyget och gåfvo honom ett glas grogg. GubbeniJatob fick deraf ånyo ett märkvärdigt kurage och förklarade att han utan omständigheter ville hafva sitt salt tillbaka. Tag det, svarade chefen och klappade bonom på axeln. Men hvarmed tega det, när jakter sod i ljus låga! Misslynt och tomhändt skickades gubben i land. — D. 29 Juli e. m. ankrada en än gare nära Längviken vid Norrnäs och utsände en bemannad slup, för att taga en bonden Johan Nygård tillbörig jakt, som dagen förut hemkommit och ännu ej hunnit lossa. Nygård sände till byn efter hjelp, man laddade sina skjälbössor, och Norrnäs bönder rusade mangrannt till stranden. När den fientliga slup, som redan var jakten på två bösshåll närs, såg lenua larmande hop, vände den förvigtigtvis om. — Den parlamentär, som d. 25 Juli närmade sig Christinestad ech landsatte två tagne fiskare från Hvittisbofjärd, lärer, efter motiagandet af proklamationen om parlamentärer, ha pekat på militären och batte rierna samt frågat om han tryggt kunde vända om; hvartill srarades ja. ERE