Aftonbladet – 14 september 1855, sida 2

men att deremiot till afvärjande af den inhemska koleran ingenting är att åtgöra. Inkonseqvensen häri faller enhvar genast i ögonen, och vi hafva ofta under loppet af innevarande sommar varit i tillfälle att visa exempel derpå. Nästan ingen ångbåtstur mellan hufvudstaden och utländska orter eger rum utan att lemsa nya påminnelser. Detta var äfven fallet vid ångfartyget Naglers sista resa från Stettin till Stockholm. Fartyget anlände i onsdags f. m. på redden utanför Kalmar, men såsom kommande från utländsk kolerasmittad ort kunde fri förbindelse med land icke medgifvas. Flera båtar utkommo från Kalmar medförande post-, tulloch hamntjenstemän samt åtskilliga pasgagerare, hvilka skulle medfölja till Stockholm. Naturligtvis uppfördes nu, författningarne likmätigt, till de resandes förlustelse det vanliga spektaklet med postlådors och dokumenters langande från båtarne till ångfartyget förmedelst långa stänger och tänger. Då Kalmarpassagerarnes saker skulle bringas ombord på ångbåten måste besättning ;ch passagerare aflägsna sig på behörigt afstånd från relingen, och då slutligen ätskilligt gods från ångbåten skulle i pråmar utlossas, drogo sig alla Kalmarbåtarne undan på behörigt afstånd för att sedan med en tross hala till sig pråmarne från det såsom smittadt ansedda fartyget. Medan detta arbete pågick märktes en annan ångbåt kommande norrifrån i sundet, och snart ankrade Nordstjernan på några famnars afstånd från Naglers. Samma båtar som nyss med så mycken försigtighet umgåtts med Naglers, ilade nu så fort de förmådde till bNordstjernan och man steg utan vidare omständigheter ombord på deita från det likaledes kolerasmittade Stockholm kommande fartyg, derifrån någon stund sednare i triumf återfördes Posttidningens extrablad om Sebastopols intagande. Mindre triumferande voro ett sällskap resande, som från Nordstjernan gingo i land i Kalmar och i förbifarten berättade sina vänner på Nagler, att de afgått från Stettin med destination till Kalmar, men ej blifvit der mottagna utan måst medfölja till Stockholm, derifrån de nu ändtligen återkommo. Det kan ej nekas att denna de från atlandet hemkommande svenskarnes första beröring med fäderneslandet var mindre angesäm och att de försattes i ej ringa bryderi då de skulle för sina utländska reskamrater förklara huru det kom sig att af två fartyg, som båda samtidigt afgått från kolerasmittade orter. och samtidigt anlände till frisk hamn, ena skulle anses farligt men det andra icke.