Aftonbladet – 13 september 1855, sida 2

rymmer nära 3000 personer, alldeles fullsatt med åskådare, och bland dem bemörktes en mängd af officerare och manskap från preussiska fregatten. R fe tattonen börjades med utförande a åtskilliga Konsertnummer, utaf den af hr å rektör Anton Schnötzinger anförda 40 man starka orchester, Bland mustknummren vann ett a? hr Schnötzinger komponeradt Potpourr: stort bifall. Efter konsertens slut uppgick ridåen, ochi fonden 3 teatern var anbragt en med flaggo och kulörta lyktor omringad transparant me: H. Y, Konungens namncehiffer och kunglig krona. Beneficetagarne blefvo flera gånger inropade, hvarjemte isynnerhet stormande bifall vanns af mll Coralie Ducos för hennes ovanligt skickligt utförda produktioner. Salongen genljöd af skratt, hurra och bifallsrop då hr Jean Gautier, ridande hästen Sebastopol, inkom i arenan och lät, i anledning af dagens vigtiga nyhet, Sebastopol, icke allenast hela tiden gå baklänges utan äfven — stupa. Denna representation hade en egen betydelse. Det var nemligen i går den 81-årige direktör Gautiers födelsedag. Hans sällskap utgöres till större delen af hans barn och barnabarn. Dessa uppbjödo all sin förmåga för att arrangera en representation som skulle tillvisna sig en talrik publik och dervid egna den gråhårige familjefadren en hyllning. Detta varicke den gamle obekant — och han förklara de sig till genmäle af denna uppmärksamhet sjel! ehuru 81 år gammal vilja för aftonen rida si äldsta och af honom dresserade häst Snapps,. Också rönte han stormände bifall; då han med ungdomlig vigör utförde karrierridt. — I en korrespondensartikel från Stockholm till det ryska Brisselerbladet Le Nord orätalas att anledningen till härvarande fraånska ministern hr Lobsteins plötsliga resa till Christiania skulle hafva varit att för de allierade flottorna begära en säker hamnplats hvarest de efter återvändandet från Finska viken kunde ligga i säkerhet för de stormar som uader Oktober månad vanligen uppröra Östersjön. Mean änser att detvarit olägligt säger korrespondenten, om. ej ganska svårt, att under närvarande förhållanden neka de jallierade denna tjenst för ögonblicket (cette faveur momentange). Vi kunnax, tillägger han, således i vår-tur få uppbygga oss med närvaron af dessa flottor, som blifvit sårykt: bara genom de vexationer som de utöfvat såväl mot de neutrala skeppen som de eländiga finska farkosterna. Den värde brefskrifvaren glömmer dock att omtala hvilka de vexationer mot de neutrala skeppen varit, på hvilka han anspelar. I ett annat nummer af: samma tidning har Stockholmskorrespondenten fästat sina läsares uppmärksamhet vid sista delen af det Bergman-Schinkelska arbetet; hvars offentliggörande han med rätta upphöjer till ett politiskt venement. Han erinrar ganska riktigt att hr öfverste Schinkel, Carl JoHans f. d. adjutant, hade af honom fått i uppdrag att skrifva hans historia: Författaren har varit i tillfälle att ur sjelfva källorna hemta full: komligt autentiska underrättelser och har haft till sin disposition hemliga och dyrbara dokumenter; också tror man sig, då man läser boken, höra berättelsen af ett ögonvittne; till den grad är framställningen fullständig och precis, till den grad framstår detaljernas rikedom. . Korrespondenten talar derefter om Bernadottes dåbut i sitt nya fädernesland, och anmärker mycket riktigt at: hans möte med kejsar Alexander i Åbo, i Augusti 1812, kan anses såsom utgångspunkten för och konsekrationen utaf den af Carl Jokan invigda politikenna Han säger slutligen: Det var Sverges lycka och en stor fördel för Bernadotteska familjen, att han icke delade detta lands nationala fördomar och begärefter upprättelse (rancunes). Mån. kan säga att han icke var sämre svensk för det han var mindre svensk än de andra, ty hos ;honom fördunklade ej passionens töcken uppfattninger: af landets verkliga intressen. Carl Johan begrep dem på ett beumdransvärdt sätt. Det fägnar oss att det ryska: bladet från sin ståndpunkt. gör full rättvisa åt det ryktbara arbetet, hvilket vi med. Le Nord hoppas snart måtte bli öfversatt på alla språk, så att dezs märkliga innehåll måtte bli så bekant det förtjenar. för läsare i alla länder. Det enda hvari vi ej kunna instämma med det ryska bladet är dess försäkran att boken i Sverge väckt en liflig polemik. Väl har en gång Svenska Tidningeny i afseende på den7siet: utkomza delen förklarat det för en lycka: att Bernadotteska familjens intressen samma sföllo med svenska folkets, men för öfrigt hafvå vi nom hela svenska pressen, som med ovanig lifighet sysselsatt sig med analysen af detta märkliga arbete, icke funnit mer än en anke om saken. mem — Om en större eldsvåda, som natten emelan den 4 och 5 dennes härjat den stora byn 3roby i norra Skåne, berättar tidningen pSvear öljande: Ena högst bedröflig händelse inträffade natten emel an sistlidne tisdag och onsdag den 4—5 dennes kl. 1 e. m., då genom eldsvåda en del af Broby by, n-af de vackraste i norra Skine, lades i aska. Elen utbröt i f. d. fru Liunghs gård, hvilken. ganska