Aftonbladet – 13 september 1855, sida 1

0 VV jömsevis tillhört den ena och andra af desra båda nationer innan Louisianas intagande bland de Förenta Staterna. Seigneuren med de femtiotusen och hans ödmjuke följeslagare fader Martins hemkomst de tydligen emotsetts med spänd väntan af byinvånarne, En mängd män; qvinnor. och barn, hvita, gula och svarta, voro församlade på fiodstranden, de flesta iklädda gamla franska drägter och med brokiga näsdukar eller hvita nattmössor på hufvudena. Samma ögonblick ångbåten blef synlig börjades ett hviftande med näsdukar och ett sådant skrål och väsen af högljudda välkomsthelsningar och lyckönskningar, att det öfverträffade all beskrifning. ät Den gamle herrn med de femtiotusen-emottogs af ett helt följe slägtingar och vänner samt barn och barnabarn, som han kysste på båda kinderna, och hvilka bildade ett slags prosomsion efter. honom och tillika med en el legion domestiker af alla åldrar ledsagade honom till det lilla gammaldags huset af fransk struktur, som stod på förnämsta platgen i byn. Hans svarta valet de chambre i sin hvita jacka och byxor och sina gyllene örringar möttes vid stranden af: en god vän, en stor grof neger med ett långdraget,. godsinnadt ansigte, som, likt profilen af en häste; framstack under. den smalbrättade-hatter, hvilken satt uppe på sjelfva hufvudskulten: :-De salfvor af skratt som dessa båda tokar uppstämde då de råkades och utvexlade; sina artigheter mot hvarandra . voro nog,:för att elektrisera hela det omkringliggande landet. Det hjertligaste emottagandet rönte likväl fader Martin. Alla, både unga soeh gamla, helsade.. honom innan han -ännu hunnit i land. Hvar och en hade ett skämt tillhandg för fader Martin, och för hvar och en hade