Aftonbladet – 12 september 1855, sida 2

norer att under det nya pronmibiuva forordningar ständigt sågo dagen, så var lurendrejeriet alldeles lössläppt och bedrefs med den fräckaste öppenhet, betryggadt till och med ef inflytelserika beskyddare och beskyddarinnor vid hofvet och i de furstliga omgifningarne; hvilkas exempel hvarje tullförvaltare och packhusinspektor mnaturligtvis-trodde sig berättigad att följa. SS I närmaste samband med -.sådana åsigter och åtgärder i afseende på handel, tull och näringar stodo äfven Carl Johans tillgöranden beträffande bank-, penningeoch kreditväsende, och utmärktes tyvärr, jemväl af samma reaktionsanda. 1 stället att genast efter freden skaffa landet och näringarne ett fast myntvärde och derigeno; trygga eganderätt — hvarje civiliseradt folks förnävasta behof och första vilkoret för allt franiskridande : — motarbetade Carl Johan i tjugo år alla bemödanden för detta syftemål. och för ett bättre ordnande af. kreditanstalterna, under oaflåtligt äflande för bankosedlarnes successiva förbättring och kursens återförande till 48 skilling, och under det han samtidigt lät hela landet allt mer och mer insnärjas uti en ytterst förderflig diskontoch länerörelse; och de underhandlingar, som med honom fördeg före och under 1829 och 1834 årens riksdagar för att vinnä hans enskilta intresse och -på, denna väg hans bifall till myntbestämningen, ärovicke de minst märkvärdiga dragen för teckaitigen af hans karakter och histo ia. Emellertid blef detta tjupdåriga vacklande af myntvärdet samt oredan och villervallan i penhbingeoch kreditväsendet, jeratg, osäkerheten i bandelsoch tullförfattningar och derigenom i alla penningeföretag, en hufvudorsak dertill, att under det hela Europa efter den allmänna freden med jättesteg ilade framåt på industriens och den materiella förkofringens bana, blef Sverge långt efter och kunde endast med snäckans långsamma gång följa den allmänng rörelsen, 1 trots af alla de lysande målningar Carl Johan lät uppgöra öfver landets. och folkets framskridande under hans regering. Man mäste ovilkorligen fråga sig huru det var möjligt för Carl Johan, och i synnerhet med -hans karakter eller r ttare temperament, att på detta sätt omfatta och genomföra ett system både i den inre och yitre,. politiken, snörrätt stridande emot de grundsatser ochönskningar hos gvenska fölket, Hvårigetom han hade vunnit: dess enhälliga röst vid tronföljarevalet?. Denna fråga är i sjelfva verket så vigtig och så upplysände öfver tillkomsten af det styrelseskick som sedermera egt och ännu eger rum, att den icke får, afvisas. Ett stort misstag vore det om: man, föreställde sig att det blott var i den yttfe politiken som Carl Johan förrådde folkets sympatier som kallade honom till Sverges tron. Utan tvivel gällde dessa sympatier och önskningar i högsta grad den franske marskalken, Napoleons tillgifne vän, den till utförande af hans planer i norden utsedde härföraren, hvilken skulle återställa vår vapenära, åertaga Finland och krossa Rysslands öfvermakt, och hos.adeln var det måhända dessa bevekelsegrunder ensämt somverkade hang val. Men hos alla ofrälse klasser gällde sympatierna derjemte, och fuilt lika så rdycket, demokrater Bernadotte, fransyska revolutionens .sonoch anbängaten af 1789 åra grundsatser. Det glödde den tiden hos hela den ofrälse delen af nationen en djup och rättmätig förbittring möt den högre adeln och de högre embetsmän som, intagne af kastanspråk och privilegiianda och derföre icke mindre hätska mot franska revolutionens grundsatser än Gustaf Adolf sjelf, hade,långt ifrån att sätta ett verksamt motstånd mot den olycklige sinnessvage konungens politik, tvertom understödt och befordrat hans planer och derigenom störtat honomv och landet uti förderfvets: afgrund. Denna förbittring, hade än merblifvit ökad genom den högre adelns handlingssätt under 1809 års riksdag och dess då ådagalagda fientlighet mot statshvälfningen och det nya statsskicket, ytterligare genom mångas bländradeli och vid hofvet allmänneligen kända oanstän: diga uppförande emot den folkkäre. kronpringen Carl August-och-derasspeglosor öfver hansenkla seder och lefnadssätt, och slutliger genom den allmänt gängse misstanken om deras delaktighet uti den älskade furstens förtidiga död. Att demokraten Bernadotte skulle qväsa denna öftvermbdiga adel och dess jäsande aristokratiska anspråk samt fullborda de samhällsreformer som 1809 blifvit begynda, hoppades och önskade den stora massan af folket ej mindre lifligt än att hån skulle åters taga Finland och tukta Ryssland. Men. det bedrog sig i ena fallet likasom i detandrä. Carl Johan blef kastanspråkens, privilegiiväsendets . och. de gamla missbrukens räddare likasom-Rysslands, och på det sättet knöts förbifidet emellan dynastien och Köllsöryatismen. Detta förbund var ett annat fariljefördragp,. mit Bloc gin Såsom sakerna då stodo hade likyälingenting.--bort.--vara, lättare än att hindra Carl Johan från att omfatta eri sådan uteslutande sjelfvisk och dynastisk statskonst och i stället förmå honöm att beträda den bana som nationens intressen, tänkesätt och önskningar utstakade både i den inre och yttre: politiken. Och man återkommer: derföre alltid med förvåning till den ffågan, som vi nu blott kunnat flyktigt antyda, eller huru det vår honom möjligt att aflägsna sig ifrån denna: bana. Vid ett annat tillfälle skola vi försöka att besvara frågan, nu kunna vi blott i förbigående anmärka, att flera omständigheter gyns nade hans planer, öch deribland särdeles oenigheten och afundsjukan mellan 1809 års män och bristande: karaktersstyrka och-sjelfständighet hos den nyaregeringen eller statsrådets ledamöter. MH. Järta hätade Adlersparre, och emellan denne och Adlercreutz åter herrskade jalusi och oenighet; Sköldebrand var föga förbunden med någonsaf de förra, Mannerheim gick sin egen väg, Wetterstedt vanns genast af Carl Johan, Engeström, utrikes ministern, var.på intet vis. en man vuxen att göra honom .-motståndy och ändtligen var olyckligtvis Platen genom ka