Aftonbladet – 11 september 1855, sida 3

Svenska Trädgårdsföreningens exposition i dess lokal (Norra paviljongen) anordnad i Lördags torde med skäl kunna sägas vara en af de vackras;c af dem man derstädes förut skådat. Ehuru ledamöterna jemförelssvis talrikt infunnit sig, och ehuru vi förmo ia, att ett stort antal af Stockholms vid det natursköna 2å vana invånare ej försummat det söndagen och måndagen erbjudna tillfället att taga dessa blomsterskatter i betraktande så anse vi dock det ej alldeles öfverfiödigt att derom lemna en redogörelse, särdeles rom af densamma bör framgå såsom ett ojäfaktigt resultat, att hortikulturen med hvarje år går framåt äfvan hos oss och uppvisar produkter, äfven i vårt oblida klimat, som man för tiotal af år sedam knappast anade sig här komma att varseblifva. Vi skola då söka att kortligen lemna en Sygtig skildring af expositionslokalens innehåll, för att derigenom liksom närmare ädagalägga hvad det egentligen är, hvaröfver man hos oss yfves vid talet om den svenska trädgårdsskötselns utveckling. I likhet med hvad man vid förutgäende dylika tillfallen der varit van att se, kläddes väggarne på alla sidor al rika, gröna och sköna växtmassor, hvarjemte i salongens midt befunno sig åtskilliga bord, uppbärande blommande växter och andra trädgärdsalster. Vi skrida fram utefter dessa vackra rader, uppifrån nedåt. I fonden, d. v. s. bakom ordförandens plats, reste sig en nästan hela väggen täckande samling af högresta nyholländska och andra buskarter, hyilkas gröna bladverk bildade en bebaglig förgrund till de andra strålande färgmassorna, som hvar på sitt häll framglänste. Här bemärkte man Acacie, Edwardsia, Banksia, Veronica speciosa, Melaleuce m. fl. bredvid Olea, Eugenie och Magnolie. Sksom värdiga förposter för denna här af bladväxter höjde sig på ena sidan en med sina jättelika, i grenarnes spetsar ensamme hängande, rörformiga, hvita :blommor praktfull Datura arborea och å den andra en nyss utslagen underbart täck Fucca angustifolia med sin af många hvita, klocklika blommor fullsatta spira, skjutande upp ur de rika stora bladen. Och framföre bäda sågos ett parstätliga exemplar af denna för sina sköna skarlakansröda fjärilsblommor, stora glänsande blad och taggiga stam sä kända Erythrina Crista Galli. Alla dessa tillhörde Trädgärdsföreningen. Följa vi nu den högra långsidan, så påträffa vi utmed densamma ställde fera bord, pä hvilka man anordnat herrliga växter och yppiga frukter. På det första af dessa befann sig en samling vindrufvor, persikor och nektariner frän Hagas kungliga trädgårdar, hvilka hemburit sin odlare, hr direktr Ericsson, det första priset, och hvilka med allt skäl kunde framläggas såsom förträffliga prof pi den omsorg och framgäng, hvarmed de derstådes befiotliga odlingarne värdas, och som gjort dem till de förnämsta mönsterträdgärdar i vårt land. Bordet derväst uppbar äfven lika utmärkta representanter af bortikulturen på Haga. Der såg man följande skön blommande växter: Funkia alba, ett par utmärkta Fuchsier (Don Giovanni och Changaruier), sen af sina mörk ., blöakiiga blad underliga Pyrilla nanchinensis, den öfver rpalier slingrande, af sina smak