Aftonbladet – 11 september 1855, sida 3

son :hade blifvit mycket förskräckt och skyndsamt med sin vedbörda begifvit sig hem till sin hustru och för henne yttrat misstanta att Larsson föröfvat mordet. Hustrun hade då svarat — kors, detär ej möjligt, ty enligt hvad jag hört skall det hafva varit en fin herre, en bokhållare. På tillfräsan af hr polismästaren om ban bestämdt kände Larsson, svarade Svensson, npog ska jag väl göra det, han har friat till min hustru, då de voro kamrater hos baron Åkerhjelm vid Nyqvarn. Hsn har tjent i 5 är vid Nyqvarn. Just som detta förhör höll på att aislutas, anmälde kommissarien Tinggren, att konstaplarne Jarlander och Österlind lyckats att hos qvinspersonen Azsns Wahlgren (Bond-Anna kallad) i huset AA 8 vid Munkbrogatan gripa Larsson, hvilken ou framfördes till domarbordet. En djup tystnad rådde i eessioussalen nägon stund, derunder hr polismästaren sågs med skarpa och. allvarliga blickar betrakta Larsson för att observera hans sionesrörelse, då han såg framför sig de begge vittnena. Efter några djupa suckar hemtade sig dock Larsson snart och förklarade, att han hvarken kände nämde personer eller medföljt Westerberg. Han hade uppehållit sig på landet des tid mordet blifrit föröf. vadt och först i lördags morgon anländt hit till staden med en fiskarebät frän skärgäråen. De hos honom anhållne penningarne, uppgående till 290, rår rgs, äfvensom tvenne or, hade han emotitagit af en kronoarbetskarl vid namn Frimodig, som han händelsevis träffat å gatan. Det skulle bli för vidly uppgifter Larsson till sist freiane uppdukade. Svenssons uppgift, att Larsson bade ett sär å venstra kindbenet, styrktes, ty Larsson hade nu derå en plåsterrr AA VA AA mA NM MM FR BD 4 AA AR AA SO nn Ö gt att upprepa alla de Pp. Tillfrågad huru åen andra klockan såg ut. invände Larsson: jo, den var försedd med en kautschusnodd. Härpå gemälde matrosen Ericsson: ja, det slår in, ty det var min klocka som jag lemnade den mördade Westerberg att föra hem till mina föräldrar,. Då Larsson var iklädd nya kläder, som han: härstädes köpt sistl. lördag, och deribland en ljusblå sidenhalsduk. så är det att hoppas att den som sålt kläderna anmäler sig för att kunna uppgifva om han vid deras inköpande varit iklädd samma habit som då han åtföljde Westerberg, och hvilka kläder efter all anledning äro blodfläckade efter den rysliga gerningens föröfvande. Qvinspersonen Wahlgren blef genast upphemtad och erkände att Larsson, då han på lördagen anlände till henne, varit iklädd dylika kläder som i efterlysningen uppgifvas. På lördags afton hade Larsson återkommit hem till henne och då varit omklädå, hvarpå hon yttrat: kors nu är du riktigt en sprätt,. Larsson hade derpå invändt: såh ja, man gör sin lycka ibland på spelhus, jag har vunnit pengar. Larsson påstod att han till den föregifne kronoarbetskarlen återlemnat omkring 100 rdr äfvensom den ena klockan. På söndagsaftonen hade han haft kurage nog att bevista dansnöjet på Mosebacke. Konstaplarne Jurlander och Österlind hördes nu om tilldragelsen vid Larssons gripande. De hade, så snart de erhållit upplysning om att Larsson misstänktes, på befallning klädt sig civila och å Kungsholmen efterspanat honom. De hade slutligen fått höra att Larsson vore bekant med den förut å Kungsholmen boende qvinspersonen Wahlgren. Efter mycket letande hade de slutligen fått reda på Wahlgrens bostad. Då de bultat på hennes dörr, hade hon icke velat öppna, men vid förnyade bultningar och hot att skicka efter smed hade hon öppnat dörren, och vid inträdet i rummet hade Larsson sutit på soffan. Larsson, som igenkänt konstaplarne, hade genast blifvit mycket förlägen och yttrat: hvad står nu på, och derpå hade konstaplarne invändt: åh jo, det är icke så litets. Larsson hade genast blifvit visiterad, men icke haft några penningar på sig, Den mördades klocka med vidhängande silfverkedja och nyc kel af guld hängde på väggen ofvanför soffan. . Då Larsson affördes, erkände Wahlgren att uti hennes soffa låg gömd under sängkläderna en portemonnaie, tillhörig Larsson och innehållande de förut omnämda 290 rår rgs Larsson, som förut påstått att han icke hade några penningar och ej heller vore egare till klockan, erkände derefter att så vore fallet. Klockan tillhörde en hans slägting. Vid polisförhöret ändrade Lan denna sin uppgift under påstående att han emottagit klockan af samma person af hvilken han erhållit 400 rdr i penningar. Hr polismästaren De Marå lät geuast, efter erhållen kännedom om gerningen, sammankalla sxmtligs poliskommisssrier, och derefter sattes hela poliskären i rörelse. Derigenom lycksdes det kommissarier Röanström att få reda på Wikström innan han afseglade. och derigenom ledning för gerningsmannens uppiöckande, Westerberg var några och trettio :r gammal. De båda at besättningen, hvilka ännu Sto vid lif, voro matrozen Norberg och gossen Anders. I dag har ytterligare ransakning hållits om detta grofva brott. Utrymmet tillåter i dag att endast i korthet redogöra för hvad som dervid förekom. Larsson fortfor, ehuru han i cellen haft besök af Dgpredikanten Afzelius, att neka till gerningen, ja, uppförde sig ännu frickare än i går, ehuru det ou lyckats polisen att få reda på den andra klockan som Larsson försålt. Hos en uti huset n:o 28 vid Prestgatan hos vaktmästaren Johansson vid Kronobageriet inneboende qvinsperson har han äfven efter gerningens föröfvande vistats. De nya kladerna har han köpt först i går. Den ljusa öfserrocken som han haft på sig då mordet föröfvades är äcnu ej tillrättakommen. De illa sargade matroserna äro till vårå afförde till sjukhus i Norrtelje. Vidare i morgon efter det ytterligare förhör som då med Larsson kommer att hållas. Larsson är insatt i mörk cell. — F. d. polisöfverkonstapeln Thorssell, hvilken å Wermdön grep poströfrarne Frid och Falk som vid Sibbarp mördade postiljocen Nilsson, och derigsnom Ivekades att af de stulne pengserne återskaffa c:a 1000 rår bko, har af generalpoststyrelsen genom öfverstäthållareembetet i dag uppburit en belöning af 200 rdr bko. — För en tid sedan omnämndes ätt vaddfabrikören Sandström instämt smedsmästaren Fagerberg, hans bustru och fosterdotter under påstående om ansvar för det de sednare skulle bafva tagit blommor och frukt ur en trädgård som Fagerberg utarrenderat ät Sandström. Detta mäl har varit uoder behandling vid rådsturåttens 4:de afdelning många rästegångsdagar och i går ändtligen blifvit afgjordt. Fagerberg invände geoast att Sandström, som ej runnat betala srrendet, tiliställt denna rättegång at ondska derföre, att Fsgerberg på sanan person öfserlåtit sin rätt till egendomen, och förebragte ett bref af Sandström, hvari denne fordrade 2000 rår för det han skulle underlåta att väcka denna rättegng. Ssodström erkände sig ha afiitit brefvet, men att 2000 blifvit al misstag skrifvet i stället för 200, som han veat begära för det han ansåg sig i tr:dsården ha misiat, uppskattadt af honom sjelf till tunna äpplen utom något bär och blommor. tertid förebragte Sandström två vittnen, hvilka vart sysselsatta säsom srbetare i-en vid trädgärdes beligen sandgrop, och hvilka intygade att de åtskilliga gänger sett fru Fagerberg och fosterdottern plocka frukt af tråden samt äfven i siua näsdukar medtaga deraf då de aflägsnade siv. De ifrågavarande fruntimren förklarade sig emellertid ba plockat frukt blott gm -— MA BD ÅR KN BN ÅA nattliga rund i fruktgården, och då och då har man sett en hvit skepnad sitta i ett fönster och se upp mot månen, i ett rum hvarest en ung fiicka säges hafva dött af kärlek Anh AmAONnRA sSnAlan