Aftonbladet – 10 september 1855, sida 2

Borgareståndet vid 1854 års riäsdag. Ett stort politiskt framsteg har uppenbarat sig i den noggrannhet hvarmed den offentliga kritiken nästan för första gången företagit sig att granska de särskilda representanternas sätt att uppfylla sina åligganden vid sist förflutne riksdag. Vi hafva redan för längesedan fästat uppmörksambet på den lilla vroschyren Riksdagen 1853—54, som för sina nätta och träffande karakteristiker af samtlige ståndens mest framstående ledamöter haft den utmärkelsen att på kort tid se två stora upplagor försvinna ur bokhandeln. Vi hafva äfvenledes förut omtalat de särdeles sakrika och derjemte högst underhållande artiklar, hvilka under titel. Bergareståndet vid 1854 års riksdag under några mänader fortgått i den lilla tidningen Friskytten,, hvilken skämtare på sednare tider egnat en del af sitt utrymme åt allvarsamma saker, och det med den framgång att den, råsom man sagt osg, sedan årets början nära tredubblat antalet af sina prenumeranter. De ofvannämda artiklarne innebålla, under formen af en personalrevy med borgarestån dets mera framstående ledamöter, en ganska vidsträckt öfverblick öfver rikedagsarbetet i dess helhet, som naturligt nog tog sin hufvudsskliga prägel af borgareatåndets majoritet. Sågom en gammal mönsterherre låter författaren hela ledet defilera och språkar med hvar och en af manskapet några förtroliga ord, stundom berömmande, stundom temligen sarkastiska. Hvarje handlivg sfriksdagsmannasjelfständighet, frisinthet och patriotism finner hos honom sitt varma erkännande, och äfven der han tillrättavisar intrigen. serviliteten och iycksökeriet, sker det godmodigt och utan bitterhet. Utan att ega egentlig qviokhet eller någon högre grad af stilens lifligbet, äro hans karakteristiker fulla af en ganska dräpande humor, och vissa drag i målningen af prohibitisnens erkändt förste och oförliknelige kämpe bära verkligen en liten touche af Cervantes pensel. Vi uppmana författaren ännu en gång satt till ett helt samla och ånyo utgifva dessa spridda bilder, då åtskilligt dervid torde kunna tilläggas och förfullständiga;. Sedan danra pol tizka porträttserie börjades, hafva de Beg man-Schinkelska Minnena kastat en flod at ljus öfver samma politiska förhållanden hvari de här bandlanrde personer e uppträda och gifvit löseordet till gåtan, som under nästan hela riksdagen satte pressen och representationen i så m cken förlägenhet.. Tack vars denna bok lärer det väl vara för all framtid vidare omöjligt att i borgarståndet uppföra dessa larmoyanta dramer, som derstädes pligtekyldigsst agerades vid hvarje ny kreditivbevillning, och detta arbete har öfverhufvud gifvit svenska folket en väckelse, smärtramt hårdhändt och bandgriplig, hvars verkningar torde öfverlefva ej blott nästa utan många kommande riksdagar. Författare börjar sin mönstring med talmennen och slutar den med vice talmannen, Efter att hafva gifvit den vackraste hyllning åt hr Brincks rena fosterländska hjert:, fjärdfria sinne och-redliga sträfvande för hvarje nyttig, om än mindre glänsande reform, samt antecknat såsom en utmärkelse —