Aftonbladet – 7 september 1855, sida 3

gick skeppet öfver gondolen, uppslukade dins Iandsmän och förde mig i triumf ölver vågorna. sÖch i dag? ... Ack, rösten talar!o I sjelfva verket ropade nu en dyster och högtidlig stämma, bjudande Bucentaurens zorgliga besättning tystnad: Hvem der? rÖsterrike, svarade den okändås därrande röst. En flod af förbannelser hördes på Bucentauren, som närmade sig med alltjemt tilltagande hastighet. Derefter blef det åter tyst, och rösten återtog: Hatar du eller älskar du? Den okända tvekade ett ögonblick; derefter ropade hon med tordönslik stämma: Jag ä!skar. Då sade rösten: Du har uppfyllt ditt öde. Du älskar Österriket Dö, Venedig! Ett högt, ett sönderslitande, ett förtviflans skri genomskar rymden, och Frans försvann i vågorna. Då han kom upp till ytan, såg han ingenting mer, hvarken gondolen, Bucentauren eller sin högt älskade. Endast vid horisontens rand lyste små ljusglimtar; det var fiskarenas från :Marano Jlanternor. Han simmade mot deras ö och anlände dit efter en timma. Arma Venedig! Beppa hade slutat att tala; tårar runno ned utför hennes kinder. Tysta sägo vi dem flyta, utan att söka trösta henne. Men hastigt aftorkade hon dem och sade till.oss med sin nyckfulla liflighet: Nå väl! hvarföre ären j sä Borgsna? Är dettå en sådan verkan fåsagor åstadkomma på er? Hafven j aldrig hört talas om Orco, den venetianska Trilby? Hafven j aldsig mött honom någon afton i kyrs: korna eller-på Lido? Det är en god djefvul, som ej tillfogar andra än 0 och förräddare något ondt. Menmvicekonungen, som oj änrNT