Aftonbladet – 7 september 1855, sida 3

flygeln slå de sardinska förtrupperna, som stodo på Tschernajas högra strand, och derefter bereda sig till ett anfall mot Hassfortberget; — generaladjutanten Read skulle, såsom anförare för högra flygela, upp ställa sina trupper i slagordning utom skot:Håll för fienden, framskjuta ett starkt artilleri till Fedjusebinhöjdernas beskjutning och hålla sig beredd till ett anfall mot dem; men begge generaleria hade fått uttrycklig befallning att icke börja anfallet utan särskild befallning af mig. Min afsigt var följande: Sedan de sardinska förposterna blifvit förjagade och deras position närmare undersökt, skulle antingen general Liprandis infanteri, understödt af general Reads och af reserven, göra ett anfall mot sardinarne, i hvilket fall jag endast qvarlemnat artilleri under ea stark kavalleribetäckning midt emot Fedjuschio-höjjerna eller ock, om detta anfall befanns vara för myckei vågadt, skulle general Read med sina trupper anfall: Fedjuschin-höjderna, understödda af en stor del a general Liprandis infanteri och hela infanterireserven : eller ock slutligen ämnade jag inskränka mig till ep stark rekosnoscering, i händelse alt för stora hinder skulle möta begge anfallen. Efter befalining uppstälide gezeral Real sig d. 16 Aug. kl. 4 på morgonen, midt emot Fedjuschinböjderna och öppnade er stark artilierield mot dem, under det att generallöjtnsnut Liprandi fratnsköt sins trupper i två kolonner. Med ven tra kolonnen gick generallöjtnant Beliegarda öster om Telegrafberget, uppställde två batterier på de psrallelt med detta lig sande höjderna och började besijuta nämda berg, som strax derefter anfölis ä!ven af den högra kolon: nen under gensralmsjor Wesselitsky. Dea på Telegrafberget anlagda redutten togs lätt och med obetydlig förlust af generalmajor Wesselitskys trupper, hvarvid några fångar äfven togo: Straxt derefter kom jag sjelf ned till denoa redutt för att i eger person bese platsen och derefter, enligt min plan gifva befallning om truppernas rörelse, — då jag plötsligen fär höra en häftig gevärseld på vär högr: iygel. Detta var ett anfall, som generaladjutanter Roads två divisioner hade gjor: mot Fedjaschinhöjder na. Hvilken omständighet det egentligen var, som föranledde generslen att börja anfallet emot förHäll ningsorderpa och utan att hafva fått befallaiog derom af mig, det kan jag icke ssga, ty både han och chefen för hans stab stupade straxt derefter. Anfallet hade försiggått på följande sätt: 12:te in få fanteridivisionen under generalmajor Martinau ryckie i stormsteg fram mot Tscheroaja, bemäktigade sig brobefästuiogen, gick öfver floden och vattenlednings kanalen på en deröfser kastad bandbro, störtade emot de vestra kullarne af Feöjusehivhöjderna, träsgde fi de tillbaka, förföljde honom, rusade mot tt af 8 anoaer bestående och på höjäslattniogen uppfördj batteri och satte sig i besittning deraf. Nästan p samma gång gick den till höger om 12:te divisionen marscherande 7:de under generallöjtnant Uschakoffi befäl likaledes öfver Tschernaja och ksnalen nedan för stenbron och bemäktigade sig första utsprångel på mellersta Fe3juschinbarget, sedan den bortjagai fiendea derifrän. Emellertid hade de fientliga trap percas antal bakom Tscherpaja oupphörligt växt genom nya förstärkningars sökomat från Sapun! ig I detta ögonblick insåg jag; att saken tagit en ovän: tad vändning, uppgaf venstra fygelns tillämnad anfall mot Hassforsbergst; förde 5:fe divisonen emot stenbron och skickade de 3 regementen af 17:e divi sionen, som förut häåde besatt Telegratbergat, til venster om den 5:te och mot östra kullen. Dessa trupper kommo fram till Tschersaja, då fienden redan anfalllit 7:de och 12:te divisioneraa med öfver lägsen styrka och trängt dem tillbaka öfver Tschernaja. 5:te divisionen jagade fienden tillbaka från bron och förföljde honom med 2 regementen äady till bergets första utspråog; de 3 regementena af 17:de divisionen störtade öfver floden och kanalen och jagade de närmast ståends fietiliga tropperaa tillbaks från yttersta utsprånget af ösra Fsdjuschinberget; men då de sägo 7:de och 12:te divisionernas ätertåg, gingo de likaledes tillbaka öfver floden. Under desså händelser bade general Read stupat; då jag nu i egen person tog befälet öfver högra fygeln och säg, att fienden redan hade framskjutit mer än 50,000 mat till Hassfortoch Fedjusehinböjderna, ansäg jag det icks vara rädligt att förnya anfallet, utan öppsiällde trupperna på kort kanooskolthälls afständ från floden: venstra fygeln vid Telegrafberget, den högra, bestående af kavalleri, vid foten af Mackenziebergets sista utspräng. T denna ställning förblef jag i fyra timmar i förhoppning att fienden, sedan han sammandragit sina trupper, skulle gå öfver Tscherusja och angripa oss i vår position, hvarifrån jag skulle Hafva mott:git honom med ett starkt artilleri och sedån angripit honom med infanteri och kavalleri; men detta vågade han icke, hvårföre jag, då jag i anseende till brist på vatten icke längre kunde bibenålla mig på platsen, gaf trupperna befallning att återvända till sin Mackenzieposition. Under denna ätertägsrörelse förblefvo de allierade overksamma och inskränkte sig sill att med sina skyttar besätta Tschernajastranden och den förut af oss tagna redutten på Telegrafberget. Dermed var striden slut. Den stridslust, som derunder ädagalades af alla våra truppafdelningar, skulle utan tvifvel föranledt en lycklig utgång, om icke general Read hade företagit det förtidiga detaljanfallet i stället för det, som jag bade ämnat göra i förening med hans och generallöjtnant Liprandis trupper, omedelbart understödd af hufvuädreserven. I slaget deltogo bloit en stor afdelning infanteri och en afdelning fotartilleri; hvad kavalleriet angår, så kunde det, i anseende till markens beskaffenhet, icke användas i den egentliga striden, och blott en liten del deraf hefann sig någon stund i elden. Trupperna slögos me! exemplarisk tapperhet. Infanteriet aflade den dagen prof på det mest lysande mod, besegrade under en mördande eld tvädubbla hinder (floden och kanalen) samt dref flerå gånger med bajonetten den till antalet vida öfverlägsne motståndaren ur starka positioner och befastade, efter markens beskaffenhet skickligt afpassade förskansningar. Artilleriet opererade, oafsedt sin jemförelsevis ogyonsamma ställning, med stor framgäng; mer än en gång bragte det de fientliga batterierna, som vor upprättade på de platsen behörrskande köjderna, ti tystnad och tillfogade det fientliga infanteriet stor skada. Alia. afdelningsbefälhafvarne, från den högste till den lägste, gäfvo ett ovanligt efterdöme af den högsta oförskräckthet och sjelfförsakelse. Tyvärr hafvg många bland dem fallit offer för dessa sina upphöjda egenskaper. — Bland antalet af tappre, som armån den dagen beröfvats, befinna sig : chefen för tredje infanterikiren, generaladjutanten Read; generaladjutantea baron Wrewsky blef vid min sida dödad af en kanonkula, sedan straxt förut en häst blifvit skjuten under honom, hvarvid han sjelf blef skadad; vidare stabsehefen vid tredje infanterikåren, generalmajor Weimarn. — (Sårade blefvo 4 generaler, och 4 andra generaler erKöllö kontusioner): Vår förlust är ganska betydlig. Äfven fienden drabbades af en känbar förlust. Under striden den 16 hafva alla grader af armen; ehuru det icke behagadö försynen att kröna dem med seger, med den för ryska hären egna hederskänsla uppfylit sin Ole nr wilket jag anser för min he ligt att inför vär allernådigste kejsare och herre härmedelst betyga (Slutligen följer en läng lista på högre officerare, som berömmas för sin ådagalagda bravur.) Gortschakoff.