Aftonbladet – 5 september 1855, sida 3

hål lfaktighet.nog. erfe ofvet och TEN den SE etiken a Bedömandet,af åtskilliga bland dessa fall kan möjligen utfalla skiljaktigt, allt efter hyarå och ens olika tålamod att i målets föreliggande, eadast halftutredda skick, utleta sanningen; meh då den under n:o 2 angifna socknebudsförsummelsen synes mig ega en follständigt objektiv visshet och de öfrige bär öfyan uppräknade åtminstone ega en för mig -enskildt bindande subjectiv visshet, så dömer jag kyrkoherden Holmqvist för dessa i fem punkter (n:ris I, 2, 3,4 och 6) omtalade försummelser, att i öfverensstämmelse med kyrkolagens 17 kapitel 2 till kyrkan plikta, såsom för första gången, med hälften af allt sitt underhåll för äret, beräknad efter taxeringsbeloppet år 1854; hvarförutan svaranden kännes skyldig att godtgöra kärandens rättegängskostnader,, skolandes han efter lektor L:s åsigt äfven vidkännas kostnaderna för vittnen och rättens Bbetjente. Lektor Trana ansåg att svarandens förhållande å predikstolen och vid nattvardsbordet ej borde föranleda till ansvar, emedan käranden lemnat obestridt att giltig anledning till svarandens anmaningat förej varit. Likaledes ansåg han att hr H. ej kunde fällas till ansvar för förhållandet vid husförböret och vid de socknebuod, som omförmälas i punkterna 1,3, 4, 5,.6, 7, 8 och 9; men vid det socknebud, som i 2:dra punkten omförmäles, ansåg nn Trana att kyrkoherden EL. gjött sig förvurten till Hjenstefel och saker till straff efter 17 kap. 2 Kyrkolkgen. rösten Lämberg förenade sig med lektor Ljungberg i fråga om hr Holmqvists beteende å predikstolenocH vid nattvärdsbordet, liksom fråga om förbällsådet vid husförhöret. I frågå om sockhebuden ahsåg prosten Lamberg att anklagtlserna i punkterna 1,4,5,; 6 och I borde förfallg, men att hr H. gjort sig förfallen till ansvar för sitt förhållande i de i punkterna 2 och 3 ömförriälda fall. I friga om de socknebud som ombhändlas i punkterna 7 och 8 förenade sig prosten L. med lektor Ljungbetg, och i afseende på: ansvårsbestämmelsen i öfrigt med lektorerna Ljungberg och Tana. Lektorerna Blomstrand och Fagerberg, dokicr Becke man, domprosten Thomander och biskop Brukn voro deremot rä den åsigten: några, att hr H. tillfredsställande förklarat sig i fråga oth uppförandet i kyrkan och vid husförhöret i Fjellbacka, och andra att käranden ej gittst åstadkomma bevisning ått svaranden i oträngdt mål eller på ett förärgelseväckande sätt de obehagliga afbrottenr i gudstjebsten från predikstolen sig tillåtit härhima; ej heller att de ordalag svaranden i Fjellbacka till bestraffning begagnat skulle ha varit emot ren läfa stridande eller af anstötlig beskaffenhet. I fråga om socknebud ansägo de festa af dessa herrar, att de i detta hänseende gjorda angifrelserna ej blifvit med bevisning styrkta, ocHtt skyldigheten till socknebulshästs anskaffände, hvarom Tförfattnifgårne intet innehälla; Vöre beroende af ömstäddigheterna vid hvarje tillfälle öch borde på själasörjarens sämvete ankömma, hvarföre de, tagande i betraktande hr Holmqvists hittills exemplariska embetsförvältning, frikände hönorå och Slade handlatiden Jacobsson att böta 3 rår 16 sk. för det hab inblandat hvad. till säken icke hörde och att ersätta kyrkoherden Holmqvist hans rföttegängskostnader med jemkade 33 rår 16 sk., i öfverensstämmelse med hvilken plurålitetens mening utslaget meddelades,