Aftonbladet – 5 september 1855, sida 3

Ransakningsmålet mot kyrkoherden Holmqvist i Quille. (Forts. från gårdagsbl.) 7:0 Att flera fattighjoh måst dö utan prest och nattvard emedan pastor skulle förklarat sig ej vilja bestrida sin skjutsning. Bland dessa fattighjon uppgifvas Johannes Asmundsson i Ejde och Johanna Jacobsdotter dersammastädes. Kyrkoh. Holmqvist förklarade att han vore a? den åsigt attsädan skjutsskyldighet ej älåge pastor, och tt Han yttrat sig i dötta syfte vid sednaste visitationen utah Att nägor motsatt beslat blifvit fattadt; samt att han ej erinrade sig något sjukbesök berärdt af Johanna Jacobsdotter, och Joh. Asmundsson finnes ej i kyrkboken anteckhad säsom död. Hr Jacobssön påstod deremot att vid visitätionen bestämdes på grund af gåtimalt bruk att denna skyldighet ålåg pastor, och vittnen hördes, hvilka intygade a) hr Bergendahl, som vitsordade pastors uppgifter i allo med tillägg, att så väl pastor som vitt net begagnat pastors egna hästar Vid sjukbesök hös fattiga; b) klockaren Christensson, som intygade detsammaz2; c) Engström, att gammalt bruk vore ati pastor h5ll häst för sjukbesök hos fattiga; d) Christian Carolusson att kyrkoherden yttrat sig vid visitationen som uppgifvits; att vittnet ej försport sädana klagomål under föregående pastorers tid; e) G. F. Koch, lika med Bergendahl utan att vittnet kände om kyrkoherden begagnåt egen häst; f) Johannes Andersson lika med Koch, och att vittnet ej kände något gammalt brak att pastor skulle bestå häst för sjukbesök hos fattiga; att församlingen skänkt en föregående pastor häst, på det församlingsboerna skulle slippa medföra sådan vid socknebud; samt att vid sednaste visitationen endast. en del af förskmlingen påyrkat att pastor vid sådana tillfällen skulle hålla häst. 8;o Fattigbjonet Gusta Hansson under Dåfzeland begärde gehom ombud prest och nattvard, men vägrades emedan skjuts ej medföljde. — Sedan fadr:n, sjelf fattighjon, efter mycket besvär lyckats anskaffa häst, kasserades den under föregifvande att den var skygg. Pastor anmodades då att til fots göra besöket, !emedan mannen bodde sträxt intill prestgärdens egor, men vägrade alldeles. Fadern måste således med otaliga svårigheter skaffa annan häst, hvarefter pastor medföljde. Härpå svarade hr H. Att den häst, sor anskaffaides för att i socknebud ät Gustaf Adrsasson (angifivelsen Kar Gustaf Hansson!) ander Dåfvetbnid, hvilken icke är i husförhörslångden antscknad säsom fatltighjom hemta prest, var skygg, var icke något före-. gifvande, utan en så mycket beklsgligare Sanning, jsom minsmedhjelpare i embetet höll pX att, genom detta kreaturs skyggande 2:tis gånger mista lifvet.a I Vittnen voro: Johan Ilagnusson,; som intygade blott hvad han hört berättas och Christian Svenungsson, som berättade att äter torparen Hans Olsson för honom berättat, att då han med vittäets häst instä!lt sig hos Ipastor för att föra denne på sjukbesök till sonen Gustaf, hvilket pastor vägrat göra utan att häst anskafIfades, hade hästen at pastor blifvit kasserad emedan den-skuile vara skygg. Vittnet hade ej funnit-att idess häst var skygg, och intygade satt Gustaf Hansson haft fattigunderstöd. Hr Bergendahl deremot intygade att hästen vid det tillfälle då hr B. begagnat den, ej utan fara kunnat ridas eller köras. 9:0 En flicka, som sade sig: vara från öarne, begärde prest och nattvard för sin sjuka mor, men pastor gaf till svar att han icke far-till öarn2 i socknebud förrän han bållit husförhören i Qville, och att detia ej kunde sk: p kortare tid:änitre veckor. Härpå svarade pastor: Som jag af den person,