Aftonbladet – 30 augusti 1855, sida 3

Åt allt vi sångare fött främja Vi velat ett egentligen: Bekämpa denna falska sänja Så enskildt som offentligen. Men hvartill tjenar det att ropa? Jag rycker röret från min mun Och sätter mig, som allihopa, Med kruka i min hand och skopa Och öser ur idyllens brunn. Men pekar Sverges kung mot öster Och slår man då ett kalfskinn än Så kanske bland så kära röster Vi också få vår röst igen. Vår röst? O Gud! vi skola tiga Och ödmjukt stå och lyssna sem : Och i vårt kummel gladeliga Med lyran stum på armen stiga Blott Sverge får sin röst igen! Talis Qualis.