Aftonbladet – 29 augusti 1855, sida 2

sina åt samma Kåll, spratt hon till vid åsynen af James Cheshire. Åter klappade hennes bjerta häftigt, och hon tänkte: Är det väl möjligt att han tänker på mig.s å snart gudstjensten var slut gick James eshire och uppehöll sig ej med att tala med någon. Nancy tryckte åter Janes arm till sin sida, då de gingo hem, och sade: Jag hade ej orätt.. Jane svarade endast med att tyst återgifva hennes ömhetsbevis. Några dagar derefter, då Nancy Dunster kom ut från en bod, sedan de på aftonen voro hemkomna från fabriken, lade James Cheshire oförmödadt sin hand på hennes axel, och då-hbon vände sig till-honom, skakade han vänligt hennes hand och sade: Följ mig ett litet stycke; jag måste säga er något. SENancy samtyckte utan anmärkning eller 4vekan. James Cheshire gick raskt på, till dess de kommo nära den vackra, gamlikyrkan, hvilken förvånar den resande, såsom allt för öfverlägsen den plats och den ort der den är bygd. Saktande sina steg öch fattande Nancys hand, började han på det vänligaste sätt säga henne huru mycket han tyckte om både henne och hennes syster — ått, för att öra saken kort, som alltid var hans sed, an hade komumiit till. den öfvertygelse, att bland alla qvigsnori verlden vore hennes syster den som bäst skulle. passa till hans hustru. Men innan jag talade med henne ville jag meddela er denna sak, Nancy, ty ni är så känslig att jag är viss på att ni skall sägs hvad som är bäst för oss alla.n ; Nancy. yttrade ingen förvåning, utan svarade lugnt: Ni är en välmående förpaktare, mr Cheshire. Ni har förmögna anhöriga och vänner; min syster och — i aJa, Je, en fabriksflicka; jag vet allt. Jag har tänkt Loga på allt det der, och så till vida har ni nu rätt igen, min lilla vän. Men hör