Aftonbladet – 28 augusti 1855, sida 3

utur de till allmänheten upplåtna krogrummen och ifrån fönstren åt gatan-borttagit jalusierna, vid påföljd, om sådant -underlätes; att jalu: sierna genom polisens försorg derifrån undan: röjdes och i poliskammarens magssin nedsattes. Då förständigandet icke efterkoms, gick beslutet i verkställighet. Att, på sätt hos Aftonbladet blifvit uppgifvet, polistjenstemännen, som hade verkställigheten sig anbefald, i stort antal sinträngt) i rummen är desto mera sanningslöst, som något motstånd icke för: söktes, och rum, der krogrörelse utöfvas, under utskänkningstiden, enligt lag, icke få hållas stängda, Sådant är i korthet förhållandet med denna sak; förmodande ing. att de upplysningar hag l2rom nu meddelat äro tillräckliga att upp: ifva verkan af den straffdom öfver polisens förfarande uti saken, somaf Aftonbladet blifvit fälld, men anhåller dock attfå tillägga ännu några ord. ; Såsom ovilkorlig skyldighet åligger et polisen att vaka öfver ordningen på offentliga näringsställen samt på gator och allmänna platser. Lika litet med god ordning och påbjuden gatufrid som med hvarje medborgares anspråk på att icke varda utstäld till offentligt spott och spe för handlingar, dem han icke begått, öfverensstämmer ett sådant förfarande, som det, hvilket nu blifvitaf polisen hejdadt. Aftonbladets resonnementkan således icke rubba insändarens åsigt, att polisen bandlade fullkomligt lagligt, då den förbjöd den kränkande utställningen och när förnyad förbud icke åtlyddes, vidtog den åtgärd, som erfordrades för att göra sig förvissad stt förbudet. ieke vidare. skulle trotsas. Noga bör äfven iakttagas, att kroginnehafveren icke förbjöds att behålla de målade bilderna och i sina-enskilda rum, bäst han gitte, dem förevisa, utan endast ratt hafva dem uppställda uti de rum, han begagnade för den under polisens, uppsigt enligt lag ställda krogrörelsen och i de utåt allmän gata belägna fönstren. Det fält, som åt skandalen och smädelusten här i landet är upplåtet, synes ins. redan vara tillräckligt vidsträckt, utan att detsamma behöfver än ytterligare utvidgas. Detta skulle dock ovilkörligen inträffa, om den nya metoden, att genom offentlig exposition af bilder och inskrifter tillfredsställa enskild hämnd och angripa andras heder, finge vinna burskap och derest Aftonbladets åsigt om polisens obefogenhet att i sådanefall vidtaga reprimerande åtgärder vore riktig. Den påyrkade fribeten skulle äfven kunna begagnas till att opåtaldt utställa anständigheten och sederna sårande taflor och bilder. Emellan utöfvande af polismaktens skyldighet att slikt oskick förhindra och den censur, som Aftonbladet. omtalat, men som här i landet icke är tänkbar, måste medgifvas att skilnaden är bimmelsvid, och ing. vågar uttala den mening att väl det antydda sjelfsvåldets ohejdade framfart, men icke, såsom Aftonbladet förmenat, polismaktens bemödande att detsamma stäfja kan utbreda en allmän otrefnad och betänklig demoralisation i samhället. Hvad slutligen angår Aftonbladets påståenden om polismyndighetens förbiseende af dess uppgift att. med lagliga medel upprätthålla samhällsordningen och om en allt mera tilltagande godtycklighet hos nämnde myndighet, så är denna beskyllning, ehuru af särdeles svår beskaffenhet, dock alltför allmän och obestämd för att tillåta ins. att ingå i någon vederläggning deraf. Han inskränker sig derföre till att i minnet återkalla, hurusom, då för några år sedan i Aftonbladet en beskyllning i likartadt syfte emot polisen framställdes, samme ins, tog sig friheten att i en annan tidning uppmana Aftonbladet att till stöd för påståendet framdraga några fakta, men att en sådan bevisning allt hitintills uteblifvit. Ins. vågar nu förnya uppmaningen och tillika uttala den åsigt att intilldess bevisningen fullgöres, beskyllningen måste anses ogrundad. På förhand, och då det-är att förmoda att den redan mycket omskrifna saken emellan boktryckaren Ekbom och poliskommissarien Jäderin dervid kommer att framdragas, vill ins. erinra att uti denna sak denne sednare blef af underdomstolen från Ekboms påståenden hufvudsakligen frikänd. Ofvanstående artikel, härrörande såsom det synes från en person som är fullt bekant med förhållandet, gifver, såsom vi hade väntat oss, en ytterligare anledning att skärpa det redan i sig sjelft stränga ogillande öfver Edmans förfarande, som vi redan i fredags uttalade. Råheten och oskickligheten deri har ingen ursäkt. Afvenledes upplyses, hvad för oss förut varit obekant, att Edman variti poliskammaren förekallad — troligen vid s. k enskildt polisförhör, ty eljest hade en sådan förekallelse 7svårligen kunnat undfalla oss — och förehållen sitt ofog. Men om poliskammaren haft någon slags rätt att fråntaga och undanhålla honom sin egendom, — ehuru det i parentes sagdt vore högst intressant att veta på hvad lagrum en sådan rättighet grundar sig, — så hade den förmodligen med ännu mera rät ; Insändaren har förmodligen läst galet; i Aftonblade står infunnit sig, och ordet inträngt är citerad ur Edmans klagoskrift till öfverståthällareembetet TRES SR BA ER RN TESS FAR nelag; hennes orubbliga ömhet för Nancy va lika beundransvärd som ovanlig. Nancy had nu beständigt god helsa, men det bedröfvad hennes mor att finna huru alltsedan olycka