Aftonbladet – 28 augusti 1855, sida 3

och förde sig:med mera ledighet och stadighet. : Hon-blef synnerligen förtjust i sin systers sällskap och uppmärksam på hennes lärdomar. Men det hvilade ett töcken öfver bennes förstånd, och hennes ögön och anletsdrag saknåde allt uttryck. Hon var stilla, lätt förnöjd, men tycktes sakna egen vilja. Mrs Dunster trodde att om de blott kunde få henne bört från detta ställe, så skulle det väcka hennes sinne ur dess dvala. Måhähda var dvalan bättre än uppvaknandet skulle blifva; emellertid kom äfven det, ehuru på ett rysligare sätt än man hade beräknat, Grufarbetaren, som fortfarande drack allt mer och mer, tycktes nästan fullkomligt hafva öfvergifvit sitt hem, ty han kunde dröja borta för en vecka eller ännu mer i sina dryckesgillen; han var en dag sysselsatt med bergsprängning i grufvan; halfrusig af öl iakttog han ej tillbörlig försigtighet vid explosionen, träffades af en sten och dog på stället. Den stackars enkan och hennes barn voro nu hödsakade att flytta från sitt hem under Wardlow-Coop. Detta ställe hade gifvit henne många sorger. Ehuru David Dunster var långt ifrån att ha varit en god make för henne och hade lemnåt henne och barnen i den största fattigdom, så var dock hans död en frisk källa till den djupaste sorg för henne. Ett obeskrifligt svårmod nedtyngde hennes gudfruktiga sinne vid tanken på det lif han hade ört och det hastiga sätt hvarpå han blifvit kallad in i evigheten. Då hon tänkte på framtiden, hvad utsigt fann hon väl der för sina barn? oDet var omöjligt för henne att genom sin ringa arbetsförtjenst sörja för deras uppebälle, och skulle väl Nancy någonsin blifva i stånd att sjelf förtjena sitt bröd: och beskydda sig i verlden? ; Det var med dylika tankar mrs Dunster lemnade denna djupa, ensliga och för henne olycksbringande dal och sökte sig ett bem i byn Cressbrook. Hon fick der ett litet rum, och: genom eget arbete och någon hjelp af församlingen förmådde hon skaffa sig och barnen uppehälle. Under sju år fortfor hon med sitt allvarsamma lif; hvsri äfven dött rarne togo del, hvilka äfven sydde strumpor och om aftnarne läste för henne. De båda flickorna voro nu treiton och femton år. Jane var lång och rätt vacker för sin ålder; hon var liflig, verksam och af ett mildt sin