Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 4

Något som torde förtjena att behjertas utaf hela svenska folket. Vid femte allmänna landtbruksmötet i Örebro anförde Hr Löjtnant M. Lejon till protokollet följande: Ofta föryttras den gamle, kraftlöse hästen för en ringa penning till menniskor, hvilka på bhästmarknaderna få opåtaldt, till skam för vårt tidehvarf, som man hedrar med namn af upplysningens, rysligt piska och i munnen betselrycka det arma djuret för att framtvinga kraftyttringar, som visa honom kry och ungdomlig, och bvarigenom han må kunna blifva bortbytt emot någon annan lika olycklig kamrat, ofta med en lumpen mellangift af kanske blott ett qvarter bränvin till marknadsrusets påökning för hästbytaren. När det arma, finkänsliga, utmerglade djurets sista krafter äro med skojarens blypiska uttömda, slutas ej ändå dess namnlösa lidanden, hvilka så vackert och sannt skildras af den ädle, varme hästvännen hr Lejon med dessa rörande ord: När hästen slutligen skickas till behörig ort, att få sin bane, händer väl att man der för det första gifver honom blott ett halft dråpslag — ett slag, som icke dödar utan blott döfvar — på det att värmen må i det arma öjuret bibehålla sig till lättnad för hudaftagningen, som sedermera efter någon dags förlopp, när det faller afdragaren lägligt, kommer att försiggå och dermed göra ett slut på det arma djurets olyckliga ålderdom. Under tiden som förlöper mellan den döfvande åtgärden och hudaftagningen, kan det väl hända, att verkningen af åtgärden minskar sig, och djuret bemödar sig att åter stiga upp; men krafterna förslå ej, och man har träffat ett sådant djur, efter dygns förlopp. ännu lefvande, gnäggande emot menniskor, som tillfälligtvis nalkats, och liggande framstupa på knäna i en ställning såsom bedjande om barmhertigheten alt få ett slut på lidandet.r Sålunda behandlas årligen flera tusen hästar i vårt land, och hvilka skola följderna af hästbyteriet med dess svek, supande och systematiska grymhet blifva, om ej tilltagande brott, råhet och bedrägeri hos massan af folket. Den varmbjertade hästvännen Grefve Hans ven Fersen sökte, rodam för 26 år tillbaka, sätta en