Aftonbladet – 25 augusti 1855, sida 2

Preussiska hofvet fruktade attresan af Frankrike oeh England skulle betraktas såsom en demonstration. Ryska partiet fästade deremot uppmärksamheten derpå, att känslan af oafhängighet fordrade att man icke bekymrade sig om det intryck tom det ena eller andra steget kunde göra på den ena af de krigförande parterna. Så förmåddes då prinsen att begifva sig till Petersburg, hvilket han alltsedan Nikolai död hade vägrat. Minnet af scenerna i Warschau 1850 och det mottagande han, i anledning af den liberala politik Preussen då ännu följde, fick röna, ha tvifvelsutan ej litet bidragit till denna olust. Han begaf sig dock dit och qvarstannade längre än han ärnat. Detta kunde synas bekräfta de personers åsigt, som mena att prinsen har mera rättframhet och ärlig afsigt än fast vilja. Huruvida det lyckats Petersburgerhofvets öfvertalande och enguirlandages — för att begagna ett splitternyt: uttryck — att vinna prinsen på sin sida, skall framtiden utvisa. Säkert är emellertid att hans popularitet icke vunnit något på denna resa, och det var kanske just detta som det ryska partiet hade för ögonen. Äfven hertigen af Brabant saknas här i år. Han har ännu icke hemkommit från den orientaliska resa han gjort med sin unga gemål. Denna resa var icke mycket populär i Belgien. Man visste väl att hertigens helsotillstånd gifvit anledning till densamma, men man trodde att en resa till Italien kunnat åstadkomma samma resultater eom dem man lofvade sig af ett besök vid Egyptens och Syriens heliga orter. I allmäshet taladt torde det bli svårt för hertigen att kunna uppnå samma popularitet som hans fader konung Leopold. Man skildrar hertigen såeom mera egensinnig och den katolska prelaturen mera bevågen än den kloke regeilt som i 18 år, un-. der de största faror, med utmärkt skicklighet ledt landets öden. Emellertid är det måhända för tidigt att ställa tronföljarens horoskop; populariteten kommer och går; tiderna vexla, och med dem förändras menniskornas, äfven furstarnes karakterer. Men det är hög tid att jag säger några ord om sjelfva Ostende. Jag stannar dervid sannerligen i någon förlägenhet. Skön natur saknas alldeles. En torr strand bebyggd med några kursalar, en vall som lemmar en vidsträckt utsigt öfver hafvet, en hop Parisertoiletter, mycken men klen musik, en tyskfransysk jargon i den så Kallade fina societeten, som här söker afslipa hvad guvernanterna icke kunnat få bort af den inhemska acesnten, det är alltsammans. Dessa: fransyskiserade, affekterade, sin nationalitet på ett löjligt sätt förnekande manliga och qvinliga puppor äro en pest för alla de tyska badorterna och nu specielt för Osterde, som genom jernvägarne ligger så nära tillhands. Icke utan innerligt medlidande kan man se de stackars barnen hvilkas sinne och naturliga väsen redan i den tidigaste ungdomen, redan vid tankekraftens första utveckling bortskrufvas och förvrängas genom utländskt parlerande. Uppfostrade och bildade på främmande vis, bli de för evigt främmande för sig sjelfva. Männerna släpa sedan sitt ytliga blaserade väsen med sig öfverallt, och hvad damerna angår, så bevare himlen för dem hvarje menniska, som hos sig bevarat en gnista af naturlighet och inre andligt lif. Hvad jag här sagt om badsocieteten i Ostende gäller beklagligtvis äfven om en stor mängd sällskapskretsar i de större tyska städerna. Men Ostende har, genom sin brist på landskaplig omvexling och genom de talrika gästernas sammanträngande på en liten fläck, den olägenheten att man icke alltid kan undfly den själsdöda, fadda och banala konversationen. Lycklig den som kan samla kring sig en liten krets af lika stämda personer. Endast så blir det möjligt att verkligt uppfriskas af det evigt sköna och lifvande hafvets anblick och röna ett välgörande inflytande för kropp och själ. Politiska nyheter bör ni icke vänta då just en flykt och hvila från politiken hör ti!l de motiver som på en tid fört mig hit. Bombardementet af Sveaborg har i Belgien väckt mycken sensation, och tanken att någonting kan komma att inträffa i Östersjön har till och med väckt belgierna ur deras neutrala maklighet och gifvit ett nytt bevis derpå att om vestmakterna ha att beklaga sig öfver brist på sympatier, så måste de tillskrifva det det sätt, hvarpå de hittills fört kriget, och de gränser de hittills utstakat för detsamma. — Regeringen har den 1 innevarande råånad förordnat, att landtränteriet i Jönköpings län skall af statskontoret medelst anordning å sjette hufvudtitelns allmänna besparingar, erhålia ersättning för utRR RR