och har för mycken erfarenhet af sätten, att hos sina grannar organisera inre söndringar och oroligheter (se Turkiets, Polens, Sverges och Österrikes. historia), att det för henne kunde framställa sig såsom något särdeles svårlöst problem, att framdeles i Norge underhålla missnöje med föreningen och underblåsa oenighet med Sverge, hvarigenom snarare vårt försvagande än någon ökad styrka genom unionen skulle uppstå. Huru Ryssland verkligen lyckades att i Norge gifva sig sken af att vara beskyddare och stöd för norrmännen emot Sverge, derom vittna också ojäfaktigt de der gängse, uti Laings reseberättelse omförmälta opinionerna om orsaken till grefve Suchtelers uppträdande i Christiania 1821, och om Rysslands garanti för norska konstitutionen m. m. Men hela gången af Carl Johans och ryska czarens underhandlingar rörande ,skadeersättningen åt Sverge för Finlands förlust r ick? det enda af stort intresse som norrmännen kunna om föreningen inhemta uti denna afdelning af Minnena,. Lika intressant, och ändå mera pikant, är Carl Johans propozition till Napoleon att shan skulle afträda Norge åt Sverge,. Säkerligen skulle vi likväl skämma bort och försvaga effekten, om vi ej också här anförde Carl Johans egna ord uti det svar han sjelf i Maj 18i2 dikterade för Signeul på Napoleons framställning om en allians mot Ryssland; det lyder som följer : Norges afträdande genom ett formligt fördrag vär det enda som kan öfvertyga mig om kej;sarens uppriktiga vänskap. Samma ögonblick Sverge erhåller denna belöning för sin stillgifvenhet mot Frankrike, vill man uppriktigt biträda kejsarens sak, och då skall jag verkligen blifva hans löjtnant i norden. ... Förkastar deremot kejsaren denna proposition, skall Norge frivilligt gifva sig åt Sverge. Alla mått och steg för detta ändamål äro tagna, och de kunna aldrig slå felt. Fälttåget i Norge 1814 och den derpå fölande kapitulationen, i hvilken norrmännen snarare föreskrefvo än mottogo vilkor, visade ru de tagna måtten och stegen, trots så tåtliga försäkringar, ändock kunde slå felt. m— a a