dödad. För öfrigt förlorade ingen menniska lifvet. Den 26 Juli följde förnyade, tätt på hvarandra kommande stötar. I hela Zermatdalen är marken genomskuren af remnor, och flera jordfasta klippor hafva sprungit sönder. Påfallande är, att jordskakningen äfven förmärkts i de högre alpregionerna. Sålunda t. ex. nedstörtade flere laviner från S:t Bernhard och Jungfrun. — En meteorsten. I belgiska akademien lemnade herr Duprö den 7 Juli d. å. nägra. underrättelser om en meteorsten som den 7 Juni nedfallit i trakten af Gent och upptagits af en bondhustru. Stenen, som vid sitt fall slog 2 fot ned i jorden, var, då den uttogs, ännu varm och luktade svafvel. Den väger omkring 1!, , är brunaktig på ytan och i det inre ljusgrå. Så länge den är torr är den helt och hället utan lukt, men fuktad med vatten luktar den kalk. Den är mycket porös och kan på kort tid insopa betydligt med vatten. Herr Dupr6 har konstaterat att stenen yttrar en lätt attraktionskraft på magnetnålen. Dä meteorstenar, så vidt man bar sig bekant, sällan förekomma i Belgien och således der äro mindre kända, tro sig egarne af omtalte sten i densemma besitta en ofantlig skatt som fallit ned till dem från himlen. De hafva vägrat sälja den för 150 francs, som erbjudits dem af en kemist hvilken ville analysera densamma. De förevisa nu sin sten mot en entröafgift af 2 silfvergroschen personen och mena att under tiden möjligen någon liebhaber kan infinna sig som betalar den efter diamantvigt. — Kants staty. Enligt hvad vi tro oss förut någon gäng bafva nämnt, ämnar universitetet i Königsberg ät denne sin fordne berömde lärare uppresa en staty, som skall gjutas i brons och placeras på det ställe som utgjorde hans vanliga promenadplats, eller i den så kallade filosofiska gången. Professor Rauch, som fått sig uppdraget modellens utförande, har redan till största delen fulländat sitt verk, hvilket skall vara utmärkt väl lyckadt och kommer att skänka en förökad glans ät den firade mästarens namn. Statyen kommer att blifva 8 fot hög och kostymen att i allo tagas frän filosofens eget tidehvarf. Kants bild på piedestalen af Fredrik den Stores statue pådestre kan betraktas som ett utkast på förhand till hans nu blifvande kolossala staty,