Aftonbladet – 22 augusti 1855, sida 2

gifna missnöje ofvanifrån; ty oron och farhågan för en statskupp voro i det ögonblicket lifliga hos många af 18U9 års patrioter, och Adlersparre önskade helst vara aflägsen från scenen, i fall af. dylika händelser. Lyckligtvis. kommo dock förslagen om konungamaktens utvidgande och den femåriga diktaturen icke till utförande. Carl Johan förskräcktes och hejdade sig, då vådorna deraf för hans egen dynasti blefvo för honom man ligt och frimodigt uttalade. Denna obeslutsamhet. 3å hans sida väckte likväl köld hos det reaktionära: partiet och föranledde en ytterst häftig scen emellan Carl Johan och partiets chef, excellensen grefve Ruuth, om hvilken brytning, likasom om anledningen dertill, man likväl icke får se något enda ord uti Minnena. Svenska folket undslapp den öfverhängande faran. Enda offret blef tidningspressen : indragningsimakten infördes. Att tryckfriheten icke enligt regeringens förslag och hofoch byråkratpartiets önskan helt och hållet stryptes, derför har nationen att tacka de ädla män bland 1809 års patrioter, som voro medlemmar af konstitutionsutskottet och som icke hade kunnat derifrån utestängas. Carl Johans politiska spökrädsla är ett annät intressant kapitel som Minnena omöjligen kunnat uodvika att vidröra, liksom ej heller den hemliga polis och det till alla kretsar och landsorter utgrenade spioneri, hvartill hans terreur panique för konspirationer, stämplingar och missnöjde (micontents och malveillants) gaf anledning; — berättelsen om spioneriet på Armfelt och huru man åtkom en del af hans papper, i hvilken bedrift äfven Carl Johans egen adjutant frih. Otto Mörner tog en föga ärofull del; ör gar ska pikant. Äfven nämner författaren, huru denna: spökrädsla sorgfälligt underhölls uta er mängd personer, hvilka derigenom ville blifva betydande och bland hvilka, åiskillig äfven blefvo det. Den kroniska förskräckelsefebern hade emellertid under Carl Johans regering en så uteslutande inflytelse på håla befordringssystemet och: derigenom på fädernes landets välfärd och framtid, att önskligt hade varit, om ätfinet utaf författaren blifvit något utförligare och.ej bloiti förbigående vidröråt. Mens-författarens egentliga uppgift har varit att skrifva en apologi eller rättare en parnegyrik öfver Carl Johan, ieke denne furstes historia. Carl Johan hade otroligt bekymmer om att hans lefnad, politik och regering skulle både för samtid och efterverld blifva så framställde och framför allt af dem så bedömde, som han sjelf önskade synas; — utan skä! till oro för historiens dom var han också sannerligen icke.Trra vi obs ej; så ämnade har till. och med, för att sätta sitt minne i ful) säkerhet, sjelf fullstindigt skrifva sina memoirer; och att hån dikterat några partier ai de ni utgifna minnena (bland dessa utan allt tvifvel relationen om mötet i Åbo) erkänner utgifvären sjelf likasom det uppgifvits at den gamling af urkunder, hvilken hr öfversten v. Schinkel sedermera så förtjenstfullt ökat, skall hafva blifvit börjad enkom i ändamål att utgöra materialier och pieces justificatives för dessa .memoirer. Med ett sådant åliggande för författaren söm det nyssnämda, hvarifrån han naturligtvis icke fått afvika, ka man Med honom icke gå strängt till rätta för det att han med hartassen: skyndat förbi sitt ämnes mörkaste sidor. Men den historiska kritiken blir derigenomrendast så mycket mera förpligtad ätt mot hansarbete gå tillväga med yttersta noggrannhet, att nageltara hans uppgifter och kontrollera huru hän begagnat de källoP som i sårikt mått stått honom till buda. Uppfyller kritiked denna samvetspligt, så får den visserligen också ett lika omfattaride som mödosamt värf att utföra. Framför ållt :äller detta om hela framställningen af förhållandena emellan Napoleon och bans marskalk, sedermera svenska kronprinsen. Den kan verkligen kallas ett mönsger af ensidighet och partiskhet. Men när författarei hade till ölfggande att framhålla sin bjelte i möjligast fördelaktiga dager, hvad kunde, han ock annat göra, än hopa de mörkaste färger på århundradets hjeltesEtttredje gafs ej. Skulle GarP Johan framstå i gbemätgdt ljus, måste Näpoleon ställas i de kolsvartaste skuggor. j Men om partiskheten hos författaren, både i detta stycka och flera. andra, samt. deraf härrörande: oriktigheter; så väl i det faktiska som i omdömen; få vi franideles tillfälle att närmare gå i detalj, då vi ämna till speciel granskning upptaga några hufvuddelar af hans Minnen,. Här häfva vi till en början velat inskränka oss tillen allmännare öfverblick af arbetet och fill en antydan af någrå bland de synpänkter hvarifrån det synes oss ega det största intresset för fosterlandsvännen och medborgaren. (Slut i nästa n:r.) — Den tillförordnade regeringen har i dag -haft sammanträde, — Reg. har under den 7 dennes, uppå dered AsukhaRr I Ihhat mad hvad Ina föragä