Aftonbladet – 22 augusti 1855, sida 2

en Violet svängde sig muntert om, sprang och dansade, ja en gång gjorde hon ett högt hopp — tills hon befanw sig vid? Launcelots sida, der han låg i gräset, och sväfvade fråri som en liten fogel mellan honom och solen. Hvad ni ärlat, kusin Launce ! voro hennes första ord. Hvarför gör ni ingenting för att toa 038? Ni sysselsätter er ej mer med Ella än om hon vore alldeles främmande, och mig visar ni knappt vanlig höflighet. Det är riktigt rysligt! Hurudan skall ni väl blifva som man, då ni nu är så vårdslös och endast tänker på ert eget välbefinnande? Inom några år skall ingen kunna uthärda att lefva med er, ty jag är säker på att ni redan nu är nästan odräglig. Launcelot var icke van vid detta sätt att blifva tilltalad och blef alldeles förstummad för några minuter. Ella såg förskrämd ut. Hon rörde vid Violet och hviskade: ack, såra honom ej! som om han hade varit ett spädt barn och Violet en lönmörderska: sOeh hvad skulle jag väl göra för att bebaga miss -Tudor? frågade Launeelot med en näsvis ton; shvilket herkuliskt arbete måste jag företaga mig för att vinna nåd inför min starka, tappra, manhaftiga kusins ögon?s Var: sjelf en man, kusin Launcer, svarade Violet; slösa icke bort all er tid med att grubbia på ledsam poesi, som jag är säker att ni ändå inte förstår: Tag er motion, stark, tillräcklig motion. Rid, jaga, skjut till måls, haf intresse för något och för näågon och anse er oj vara för god för hvar och en annans. sällskap än ert eget. Ni byter: bort lyckan för högmodet; ja, jag är säker på att ni gör det; dessutom vet ni ej hur löjlig ni gör er sjelf. Miss Tudor är strängs, sade Lauacelot och blef purpurröd.; Violet var så liten och så uppriktig att ham ej kunde blifva ond på henne. Jag säger er sanningen, fortforhon, voch ni får:ej ofta höra sauning. Det vore bättre för er om ni finge det. Låt oss icke blifva ovänner; jag säger detta blott för ert eget bästas oeh om ni endast ville nedlåta er att