Aftonbladet – 16 augusti 1855, sida 3

mot spirituosa. EEE ET Klassiciteten och socialismen. (Af F. Bastiat) (Foris. från gårdagsbl.) Hvar låg då enligt forntidens åsigt egande rättens grund? Hos lagen. Bedröfliga föreställning, den bedröfligastej i sanning. som någonsin insmugit sig i verlden, eme-i dan den rättfärdigar bruket och missbruket af: allt som lagen bebagarförklara för egendom, till och med -detstulna; bestode detäa! i bortröfvade menniskor. Under dessa. barbariets tider kunde friheten ej bättre uppfattas. Hvad är friheten? Det är sammanfattningen af friheterna. Att under egen ansvarighet hafrihet att tänka: och. handla, att tala och skrifva, att arbeta! och utbyta produkterna af sitt arbete, att undervisa och lära, det är at vara fri. Kan en sation, som är disciplinerad för beständiga krigy så-uppfatta friheten? Nej, romarne postituerade djerft detta namn under de inhemska tvister som delningen af bytet uppväckte emellan dem. Anförarne ville ha allt; folket fordrade sin andel. Häraf de stormiga uppträdena på Forum, utvandringarne till Aventinska berget, åker!agarne, tribunerfas mellankomst, demagogogernas popularitet; häraf sentensen: Malo periculorum libertotem etc., som öfvergått i vårt språk och hvarmed jag uoder skoltiden prydde permarne på alla mina böcker: Frihet! hvilken tjusniog ha ej dina stormar för stora själar ! Vackra exempel, sublima föreskrifter, dyrbara frön attutsås ifranska ungdomens själar ! Hvad skall man väl säga om. den romerska sedeläran? Och jag talar här ej om förhållandet emellan far och sort, emellan man och hustru, emellan patron och. klient, emellan herre och tjenare; emellan menniskan och Gud, förhållanden dem slafveriet ensamt för sig måste förvandla till en väfgad af skändligheter; jag vill endast fösta mig. vid hvad man kallar republikens Jjussiday patriotismen. Hvad är dema patriotism? Hatet till utländningen. Att förstöra all eivilisation, .qväfva allt framåtskridande, låta svärdet och brandfacklan göra sin rund omkring verlden; fastkedja qvinnor, barn och gubbar vid triumfvsgnarne, det var ära, det var dygd. Det är dessa ohyggligheter som bildhuggarnes stoder och skaldernas sånger förevigat. Huru många gånger ha ej våra unga hbjertan vid detta skädespel klappat af Ibeundraån och begär att likna dessa Jysande föredömen! Det är på detta sätt som vår ungdoms lärare, vördnadsvärda prester, de mest upplysta och varmhjertade män; beredde oss till det kristna och civiliserade lifvet; så stor är konventionalismens makt! Och lexan har burit god frukt; det är från Rom utan tvifvek som vi fått-denna stöldens sanna, men arbetets falska sentens: Det ena jolkets förlust är det andras vinst, en sentens som ännu styr verlden. För stt göra oss en id om den romerska moralen, tänkom oss midt i Paris en förening af menniskor som hata allt arbete, som beslutat att skaffa sig njutningar medelst list och våld och följaktligen ligga i krig med samhället. Det är ganska sannolikt, att inom denna förening en viss :moral och till och med storartade dygder snart skulle utbilda sig. Mod, ihärdighet, förstälningsförmåga, klokhet, blind lydnad, uthållighet i olyckan, djup. tystlåtenhet, hederskänsla, förmåga af sjelfuppoffring, se der de egenskaper som nödvändigbeten och opinionen utan tvifvel skulle utveckla bland dessa röfvare; sådana voro fibustierernas; sådana voro äfven romarnes. Man skall invända satt, hvad-de teduare beträffar, storheten af deras företög och den omätliga fremgåag hvarmed : de. kröntes kastat-en slöja öfver deras brott; tillräckligt lysande för att förvandla dem till dygder. Och det är just af denna orsak som denna skola är så förderflig.. Det är -ej lasten i sin nazenhet, det är den af glans omgjutna lasten som förför själarne. Slutligen har den gamla verlden, hvad samhället berräffar, testamenterat den nya två falska läror, som skakat den och ännu länge skola skaka den. Den enä lyder: Sämhället är ett tillstånd utom naturen, uppkommet genom ett kontrakt... Denna -åsigt var ej lika oriktig förr som den är nu. Rom och Sparta voro väl två föreningar af mentiskor, som hade ett gemensamt bestämdt mål: plundring; men de voro ej derföre samhällen, de voro armåer. Den andra, ett: korollarium af den första, heter: Lagen skapar rättigheter, och följaktligen stå menskligheten och -lägstiftarne i samma förhållande till hvarandra som leret och krukmskaren. Minos, Lycurgus, Solon, Numa hade tillverkat. de kretensiskä; lacedemoniska, ateniensiska och romerska samhällenas -Plato tillverkade imaginära republiker, som skulle tjeha till mönster för -bliffandö folkens; Uundervisare och nationernas fäder. Och märkenrsdet väl, det är just dessa begge idder som utgöra specialkarakteren, det utmärkandö kännetecknet på socitlismen, då man tar dötta ord i sin sämre betydelse ock som den gemensamma benämningen på alla slag af sociala utopier. a pr VR tr rg AR pr SE RR