Aftonbladet – 16 augusti 1855, sida 2

— .eÅ — XX K— LL —— — Den unga flickan var så upprörd, att hon ej straxt förmådde svara. aJa, rätt länge, Victor Alexandrytsch, ytträde -hon slutligen med knappt hörbar röst. i sAhals (Han tog åf sig mössan, förde handen -genom sitt tjocka och väl, brända hår, och efter att ännu en gång hafva kastat förflogna bliekar omkring sig, betäckte han åter net myeken värdighet titt dyrbara hufvud.) sOch jag, som hade älldeles glömt bort det! Och för öfrigt, ser du, så regnade det. (Han gäspade ånyo.) Vi:ha så mycket att göra; man kan icke se allt, gissa till allt, hinna med allt — och likväl grälar den der andre beständigt. och öfver. allting. Vi resa i morgOTE l morgon ? frågade den. unga flickan, i det .hon-kastade en förfärad blick på den unge mannen. pJa, i morgon. Se så, jag ber digs, fortfor han hastigt och i mycket tvär ton, då han, såg henne darra och sänka hufvudet; sjag ber dig, :Acoulina, börja nuicke åter att gråta; Au vet att jag ej kan fördraga sådant. Och han rynkade sig plåtta trubbnäsa. Sluta eller gär jag på ögonblicket min väg. Hvilken lumhet att gråta och jemra sig öfver minsta småsakla . Nå väl, nej, nej; jag skall icke gråta mer,, skyndade den arma flickan att-säga; i det hon. sväljde sina tårar. Således reser nii morgon ? tillade hon efter ett ögönblicks tystnad, oNär skall väl Gud tillstädja att jag år återse er, Vietor Alexandrytsch?s sÅh! nog få vi återse hvarandra, nog fåsi det. Blir det icks nästa år, så blir det väl et: annat. Jag tror att vår baryne önskar ingå i tjenat vid en ministerbyrå i S:t Petersburga, tillade ban halfhögt ooh så myg-. ket som möjligt i nästot. Men detär också. möjligt att vi komma att resa utomlands.s