Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 2

sriserna hålla sig låga, landtmännen skola claga öfver trög arsättning och deraf alstrad benningebrist. — Stunasr då riksdag, så kan äl hända att en reaktion 1 bränvinslagstiftingen inträffar. Man torde emot denna rör1tsägelse erinra, att rätta tiden då är inne för on utvidgad boskapsskötsel. Visserligen! Men Jertill fordras äfven, hvad vi förut sökt visa, att våra landtmän icke sakna — nödigt kapital. Hvad som i betydlig mån skulle befrämja ett bättre landtbruk hos oss, vore om våra större possessionater kunde öfvervinna manien att sjelfva bedrifva jordbruk i stor skala, hvaraf ofta den påtagliga följden är en haftsig landthushållning, med illa brukad jord, illa skötta dragare samt fattigt och håglöst arbetsfolk. Skulle våra magnater i stället taga andra länders, och företrädesvis Englands större jordegare till föresyn, och bilda farmer eller arrendegårdar, så skulle jordegarne deraf finna sig vä!, och en intelligent och välmående arrendatorsklass skulle snart uppstå. Många landtmän, som nu nödgas köpa jord, emedan ingen jord fås på arrende — och derigenom :vingas att använda sitt lilla kapital såsom afbetalning på köpeskillingen, och sedan ständigt tryckas af penningebrist, skulle slå sig vida bättre ut som arrendatorer, och jordegacen skulle ganska säkert få en vida större ren behållning af sin jord, än som nu oftast är fallet. ) Vi nämnde. i början af denna artikel, att sfver den fråga som har föranledt förestående uppsats kan skrifvas ea hel volym, utan att imnet än dock blir uttömdt. Den benägne läsaren anmärker säkert, att fastän vår artikel sedan vuxit til en betydlig längd, äro dock nånga omständigheter, som stå i nära sammanhang med frågan, ovidrörda. Vierkänna det. Men om tiden framdeles så medgifver, skola vi till ämnet återkomma, fastän dåien sonan form. HM. varit betänkt på uppförandet af en dylik torkinrättniog, mon att tjenlig lokal ännu icke kuonat anskaffas. ) Den vigt som i England lägges på arrendatorernas stållaing visas bäst deraf, att tidningen The Times 1851—52 utsände en särskild person, — James Caird — som bereste Englands flesta grefskap, besökte dess jordbrukare, företrädesvis arrendatorerna, öch i en följd af bref, som i tid. ningen intogs, re ogjorde för deras och jordbrukets tillständ. Dessa bref, sedan i bokform utgifna i tvenne upplagor, äro nyligen öfversatta på sven ska af Hjalmar Natbhorst och utgöra äfren för ess ctt ganska intressant arbete.