Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 2

nm —X -— mm noga att låta någon af godsegarne i grannskapet få se henne; ty huru skulle man väl kunnat hindra dem från att sqvallra derom, äfven om man icke fruktade andra faror deraf? Men jag hade en vän, en mycket intim vän, som hette Gornostaeff Pantelei. . . Känner ni honom kanske ? aNej. Gornostaeff hyste mycken vänskap för Matrena; han kysste hennes händer lika artigt som hade hon varit en förnäm dam, det svär jag på. Jag får tillstå att Gornostaeff var en helt annat karl än jag; han varlärd; han hade läst hela Pouschkin, så att när han språkade med Matrena och mig, suto vi alltid med spetsade öron och uppspärrade munn: flan lärde min lilla Matrena att skrifva; han var mycket originel. Jag lät förfördiga åt henne en sådan garderob, att hon, hvad toiletten angick, kunde sticka ut sjelfva hans excellens guvernörens fru. Isynnerhet hade hon en kappa af rödt sammet med krage och bräm af svarta räfskinn.-:ack, hvad hon såg ståtlig ut i denna kappa! Det var en madame i Moskwa, som hade gjort den der kappan, alldeles efter sista modet och med en gudomlig snitt! Hvad hon var vacker i den drägten! Ibland satt hon hela timmarne orörlig, drömmande och utan att upplyfta sina mot golfvet riktade ögon; och äfven jag plögade sitta och betrakta henne, ja sluka henne med ögonen, liksom hade det varit första gången jag såg henne så vacker. När det då hände henne att hon log, uppfylldes hela mitt hjerta: af sällhet. En liten stund derefter började hon skratta, leka och dansa; hon skyndade fram fattade mina händer och omfamnade mig med så mycken ömhet och hänförelse, att det gick omkring i mitt hufvud; det var ett verkligt sällhetsrus. Det var mången dag då jag från morgonen ända till aftonen var sysselsatt med