Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 2

jenstfulla arbeten, väl teeknade och fulla af lif och If arakter. Hr Boklunds snyfikne trumpetare är ypd verlig. Hr Bergh, mll Lindegren och hr Nordenberg d 18 exponerat mycket täcka figurmåiningar. Hr KjörI joes djurstycken ba redan förut förvärfvat sig ryktd parhet och de som han här exponerat äro honom värI iga. Hrr Larsson och Stäck ha utmärkt sig i land1 skapsmålning; den förres stora målning ström i en 1 svensk dal är ew af de vackraste landskaper på heia i expositionen. I sin kronprinsessans ankomst till j Stockhoim har hr Berger ädsgalaggt en kraft och! skicklighet i behandling af marinföremål samt en sanj ning och elegans vid behandlingen af menniskofigurer, som man sällan finner förenade hos en konstnär. i I ett följande n:r af samma blad (d. 6—7: Aug.) godtgör revyförfattaren ett förbiseende, j hvartill han gjort sig skyldig vid den svenska afdelningen, i det han icke omnämt hr Höc-j1 kerts målning. Han yttrar härom: ; Det är näppeligen nägon mälning på hela expositionen som gjort ett mäktigare intryck på oss än hr. Höckerts mästerstycke, framställande En gudstjenst ett kapell i Lappmarken.. Figurerna äro fulla af it, karakter och uttryck och beundransvärdt tecknade; lessa egenskaper, förenade med en djup effekt och ik kolorit, som man hittills endast funnit i smärre wrbeten af de gamla holländska mästarne med ganska få motstycken i de moderna kabinetterna, och som här framträda i figurer med kroppsstorlekens fulla limensioner, göra detta stycke till ett särdeles märkigt arbete. Svärigheterna att i en så stor skala appnå ett sädant resultat äro i sanning stora; att öfservinna en svårighet innebär icke med detsamma och i och för sig sjelf någon artistisk storhet; men 1å framgången, såsom här, är beroende af den mest falländ. de insigt och skicklighet, blir resultatet värdt den högs. 2 beundran. I Disseulorf har nyligen den Neder-Rheinska konstför Dingens årliga exposition blifvit Sppnad. Den söreter 158 nummer och bland de utmärktaste arveten, soma der äro exponerade, nämnas i tyska blad specielt följande af nordiska konstnärer: Ett vårlandskap af Gude; Familjens stöd af Jerwberg; norskt landskap af Morten Miller; stilleben med frukter af Printz. Bland de ganska förtjenstfulla omnämnes: Ett svenskt kafferep f(Schwedischer Klatsch-Kaffe) af. Wallander. Såsom sxpositionens bufvudprydnad (man saknar aemligen der i år alldeles Disseldorfs storheter af aldraförsta rangen: Lessing, Sohn, Leu, Tidemard, Achenbach, Jordan o8. V-) 1 afseende på ljuseffekt och korrekt teck ning aämner Dässeldorfer-Zeitung, en stor 10ålning af svenskarne Larsson och Zoll, froamställande böndernas reza till kyrkan en julmorgon, om hvilken nämnde blad yttrar filjande: I Sverge liksom i vissa trakter af Tyskland räder den gamla vördnadsvärda seden att julnauten ila til! HAerrans hus och tacka verldarnes fader för Frälsarens födelse. Detta är tafians motiv. Till höger på densamma sträcker Big, framkommande ur en majestätisk furoskog den isoch snötåckta landsvägen, som i förgrunden löper förbi en isbelagd sjö och öfver en bro som är slagen öfver en i sjön utfallande flod, och bort till den på ett berg till venster liggande kyrkan. Tså bondfamiljer fara der på slädar och med facklor, och den sednare slädan är i begrepp att fara om den förra, men dä facklan i den förra slädan sänkes mot jorden gripes den i efterföljande slädan sittande familjen, man, hustru och barn, af förskräckelse, som tifligt är uttryckt i deras ansigten. På bron befinna sig två åskådare, en moder med sitt barn, som förskräckt smyger sig intill henne. Längre bort i förgrunden stå tvenne landtmän, som genom en styrkeÅryck söka skydd mot den bitande vinterluften, och till venster vid sjön, på hvars isfält månen klart speglar sig, befinna sig två unga bondflickor, sysselsauta att ordna sin kyrkodrägt. Landsvägen kröker sig, innan den uppnår höjden, omkring en skogsdange och på densamma vandrar här och der bondfolk med facklor, hvilkas ljus täflar med månskenet. Kyrkans fönster äro upplysta af de tända jolljusen och bredvid kyrkan är ett likaledes upplyst hus, der utan tvifvel presten bor. Längt i fjerran ser man bondstugor, snöbetäckta berg och klippor och gråa moln, som snart synas vilja dölja bort månen. Effekterna af fackelljuset, mänskenet, snön och isen äro på ett gripande sätt framställda och stå med hvarandra i den fallständigaste harmoni. Bilden är originel i sin upp