Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 2

mn likt, skulle de bli alldeles ursinniga på mig... ja, de skulle slita mig i stycken!, Ack! lilla toka, hvem skulle väl upptäcka dig?s Jo, jo, de skulle upptäcka mig, det är säkert, sade hon med en af fasa uppfylld röst; derefter dämpade hon denna sinnesrörelse, iör att i stället öfverlemna sig åt en annan, och tillade: Jag tackar er, Peotre Petrowitach; jag skall aldrig i mitt lif glömma det bevis på tillgifvenhet ni gifvit mig... men ödet har kastat mig hit, och jag stannar här.s Matrena, Matrena, jag trodde att du hade karakter; nu är du ju nästan halfdöd ; du visar icke minsta mod.o pHon hade likväl karakter, och mycken karakter ändå; hon hade själ och ett hjerta af guld, det försäkrar jag er, min herre. Jag återkom till mitt förslag: Min Gud, hvarför vilja qvarstanna här? Om det är ditt öde att genom flygten ådraga dig lidanden, så är det ju blott samma sak? Du kan aldrig och ingenstädes få det sämre än i det här otäcka nästet. Jag är viss om att den råa tölpen, åldermannen, både slår och sparkar dig, bara för nöjet att få skrika och slåss. Matrena rodnade och bet ihop tänderna; hon teg, men då hon sedan betänkte följderna af en rymning i fall hon beslöte sig härtill, då bleknade hon och sade till mig: Om jag flydde, skulle jag vålla alla de minas ofärd. pHvad! tror du, att man då skulle förfölja bela din slägt? att man skulle förvisa de dina?, Min bror skulle genast bli hitskickad i mitt ställe, och det vore mycket hårdt för honom! ...p Men din far?