Aftonbladet – 14 augusti 1855, sida 1

ven nu närvarande, och dessutom såg jag ett fruntimmer med hvita ögonhår och ögonbryn, bred mun och kläddien höghalsad klädning, grön som en äng om sommaren; henne-ansig jag vara en sällskapsdam. Den gamla godsegarinnan bad-mig sitta ned;jag satte mig. Hon-gjorle migåtskilliga frågor rörande min ilder, hvar jag hade tjenat, och huru jag hädanefter ämna er verligsenh talade ien viss högdragen ton af-öfverlägsenhet. Jag besvaade alla dessa frågor. g Hön drog upp ur fickan sin näsduk och fläktade sig i ansigtet, liksom hade hon velat skingra någon dunst; derefter sade hon med tonvigt på hvarje ord: sKatarina Karpowna, som ni här ser, har underrättat mig om er afsigt. Hon meddelade mig den, ehuru hon känner att jag har en grundsats. från hvilken jag ej afviker; jag låter. aldrig mitt folk ingå i tjenst hos någon annan, hvem helst det vara må. . Detta vore i mina ögon mycket . opassande, det skulle icke anstå ett godt hus; det skulle vålla oordning och sedeslöshet. Jag har ordnat alltin såsom jag ansett lämpligast; ni behöfver allts icke oroa er öfver någonting, min herre., Icke oroa migl... Ursäkta, jag förstår ej riktigt, madame; vill ni dermed. säga, att Matrenas tjenst är oumbärlig. för er sjelf ? På intet sätt; den fliskan och hennes tjenst äro ej nödvändiga för mig. Nå väl, hvarför samtycker ni då icke att afstå Matrena åt mig ? sDerför att: det ickesbebagar mig; jag vill det icke, det ärvallteammana. Jag har gifvit mina befallningar; det ärsoåterkalleligen. afgjordt att jag skiskar henne fill.en af mina b is na sier Tövia ng ord troddesjag att åskan slog ned i mitt hufvud. Den gamla frun sade nå. nun